Aftonbladet – 23 februari 1844, sida 2

ENN set NNE —— si mm mLNDmLLLNMe ver hufvudet för natten. Följande morgonen såg det ännu värre ut. Häxan hade brännt upp bryggorna, jag kunde icke återfå min kappsäck, jag måste då ånyd-hemta honom med timmermän, smeder och polisbetjenter, och dertill var ingen tid. — I sjelfva verket rotade sig bönderna tillsammans och tycktes icke hafva något godt iskölden mot mig. Äfven öfverdomaren tillstyrkte mig en hastig flykt, då han icke kunde skydda mig. Han sjelf var i stor ångest. Jag äter ett surt, otacksamt bröd, sade han, konungen kallar mig en vårdslös tjenare, och jag är glad om det stadnar endast vid förebråelser; bönderna kalla mig en sträng, omensklig herre, och jag måste vara tillfreds, om de endast knorra. Så sitter jag emellan; är den, som från begge sidorna måste emottaga och lida alla huggen. — Denna gången lydde jag godt råd, och det var hög tid att draga mig ur spelet. Men framför allt måste nu öfverdomaren skaffa r: ig kläder. Och tyvärr fanns det inga, som passade mig; de vidaste voro ändock för trånga. Öfverallt sprungo sömmarna, så att det var skam deråt, och deras skröplighet kunde min invigda kåpa blott nödtorftligen skyla I denna äfventyrliga utrustning och i ordets egentliga bemårkelse skinnad ända till skjorian, anlände jag till hufvudstaden. Men detta var dock på långt när icke hela olyckan.n Min lärda subprior var före mig anländ, bade aflagt sin berättelse, hvarpå konungen genast skic: kade kapten Walter med 40 ryttare, på det han med hästar skulle kunna komma mig så mycke! fortare till hjelp. Men olyckligtvis foro vi om hvarandra på vägen. Kapten Walter anlände, då allt var uppror, raseri, sammansvärjning. Öfver