Aftonbladet – 23 februari 1844, sida 1

Stockholm Måndagar och 2norscagar på 6. mm. FRANSKA DEPUTERADE-KAMMARENS ÖFVERLÄGGNINGAR ANGÅENDE ADRESSEN TILL KONUNGEN. (Forts. fr. Onsdagsbl.) Den 49 Januari fortsattes. debatten öfver adressförslaget, då 2 förekom, så lydande: Vi hafva med liflig tillfredsställelse inhemtat, att verkningarne af detta allmänna välstånd medgifva att återställa jemvigten emellan statens inkomster och utgifter, uti de finansförslag, som komma att afgifvas till oss. Vi skola söka att genom kloka besparingar finna medel att stadga denna så rättvist eftersträfvade jemvigt.n Hr de Briqueville ansåg den tablå, som kabinettet framlagt öfver landets ställning vara helt och hållet opålitlig. Han varnade kammaren att icke genom en sådan indemnitets-bill, söm förslaget innefattade, beröfva sig sin rätt att hålla sig till den närvarande ministeren för dess förvaltning och redovisning angåen de statsfinansen. Talaren medgaf väl, att det system, som ministeren af den 29 Oktober antagit, var en fortsättning af det förut varande; men han trodde att man borde söka genom amendementerna framkalla en förändring deri. Talaren sade: Det envälde, som våra fäder för 50 år sedan afskuddade sig, erbjöd åtminstone några garantier för friheten, i parlamenterna. Den r-gering, som man nu gifvit oss, är blott en fiktion af den representativa styrelse, som vi önskat oss införa, (Rörelse i centern.) Vi hafva blott en simulacre af parlamentarisk regering. (Nya afbrott.) Eller förklara mig, hvarföre man nu så sorgfälligt utesluter ur adressen ordet: nalional-suveränitetenn. Huru förstå detta, om man ej ville ha bort ordet för det fall, att envåldsherrens gudomliga rätt ånyo skulle påkallas. (Buller.) Talaren röstade derföre för hvarje amendement, som kurI de erhållas af herrar ministrarnes välvilja. Något sådant afhördes ej, och paragrafen antogs. 3 hade följande lydelse: Vi lyckönska Eders Majestät till den fredliga beskaffenheten af våra relationer med alla främmande makter. Europas fred befäster sig genom sjelfva sin varaktighet; hon har till grundval civilisationens intresse och traktaters helgd: dessa traktater, hvilkas. skydd vi fortfara att påkalla för en olycklig nation, som boppet icke öfvergifvit, emedan hon tror på rättvisan af sin sak.n Denna antogs. 4. I Spanien har drottning Isabella II, som är föremål för E.M:ts förbindliga omvårdnad, blifvit, ännu ung, kallad till utöfningen af konungamak : ten. I Grekland har konung Otto omgifvit sig med nationens representanter. Måtte i begge dessa länder konungamakten och allmänna friheten hemta ny styrka af deras inherliga förbund. Vi skatta oss lyckliga att erfara den uppriktiga vänskap, som förenar E. M. med Englands drottning; och de begge regeringarnes öfverensstämmelse i allt hvad angår spanska och grekiska händelserna, bör hos E. M. befästa det gynnsamma hopp, som knytes vid tvenne nationers framtid, hvilka äro Frankrikes vänner.n Hr Jules de-Lasteyrie klandrade ministårens förhållande i spanska sakerna. Han, påstod, att den fört ett a!ltför högt språk, fom sårat spanska nationen, och att den fört detta i otid och utan ändamål. Man I hade talat mera än handlat. Man hade låtit tro, att franska alliansen skulle der-åt ett franskt parti gifva Jett starkt stöd, och sedan ej understödt det. Man hade visat sig stolt mot de svaga och svag mot de starka. Frankrikes handel hade blifvit uppoffrad. Den var nu knappast hälften emot för tre år sedan. I Engelska alliansen, sade han, utgör den axel, omkring hvilken vår politik vänder sig: man tror att emedan godt förstånd: råder emellan Frankrike och lEngland detta är tillräckligt. Talaren ville deremot påstå, att detta goda förstånd icke fanns, och att, om det finnes, sådant endast kunde vara på bekostnad af Frankrikes intressen och nationalvärdighet. Man bade! icke sett detta goda förstånd, i Spanien, då tulltarifferna der bestämdes till fördel för England, och till skada för Frankrikes produktion och handel. Eller vid Barcelonas bombarderande, då England tvertlom visat sig fienduigt mot franska intresset? Man Iborde vara uppmärksam; ty framtiden kan komma , jatt likna det framfarna. Man säger, att England gif vit oss ett prof af sin vänskap, då. det tillåtit sin fldrottning att komma till. Frankrike. Talaren åter . trodde, att England, innan den olyckliga underskrif-Iteh af traktaten den 15 Juli gifvit Frankrike ett änInu mer lysande bevis på sina goda afsigter, då det ätergett till Fransmännen Napoleons qvarlefvor. Dettasyntes honom mer betydelsefullt, än en ung drott nings resa till franska stranden. Talaren påstod, att hela denna förespegling om godt d förstånd med England Var falsk; den betydde blott, latt man snart har att vänta en ny handelstraktat lemellan Spanien och England, för att ännu mer till. 1, lintetgöra Frankrikes handel. Han förklarade vådan -laf hvarje sådan traktat för Frankrikes intressen.