Aftonbladet – 20 februari 1844, sida 2

OR TTT EE RRRERARSRGERERRRRRGRIKERERR KR ARREBTT TTT TTT rarinsor, beväpnom oss med kors; vigvatten och reliker, men framför allt med: en god, gudfrukti; .r0 och en. fast förtröstan till alla helgon, sor med välbehag:blicka neder till oss och taga part ör oss, der vi gå ut att kämpa under deras ba: ner emot deras fiender .och vedersakare.n Här tystnade abboten. Tysta böner och sucka: örnummos öfver allt i salen, och nunnorna togo vå och två ett vigvattenskärl, priorinnan beväpnade sig med sina kraftigaste reliker, och abboten ch doktorn grepo hvar sitt krusifix. Så bar de procession till kyrkan, som redan i tre daga varit tillsluten, på det den onde icke måtte kom. ma tillbaka, för att äfven i klostret drifva sitt ofog Men knappt var kyrkodörren uppläst och öpp nad — 0 fasa! Der var ännu den onda fiender ingalunda dragen sina färde, utan sväfvade lån; och smal i den adöda Beatas gestalt i kyrkofön stret, der St. Annabilden var försvunnen. Sån gen förstummades, priorinnan skall i alla lede till trotts af sina reliker, och abboten, under hvar ledning vågstycket var företaget, visste intet at säga. Doktorn samlade sig först, ryckte, djert vigvattensvispen af den närmast stående nunnan gick fram till fönstret och sade till fantomet! Helvetiska bländverk! Blifve du skal och tom lekverk, sådant hvaraf karnevalsdårar betjena si uti sin vilda lust. Jag besvär dig vid detta kor i den heliga treenighetens namn! Han bestänkt fantomet och slog dessutom till på köpet me krucifixet så ilrist, att kjortel och mask föllo ne från jernstängerna och: sönko tillsammans i si sjelfva, lika ett karnevalslekverk, bokstafligen ef ter bvad besvärjelsen lydde. Mirakel! mirakell ropade nunnorna. Priorin