Aftonbladet – 20 februari 1844, sida 1

HO requiem, är denna: Iyi måste antaga; eller fastmer förutsätta såsomvisst, att syster Beata har glömt att göra bot för några smärre synder, kanhända blott i bikten glömt att uppdaga dem. Hvadan hon också för kort tid är försatt i skärselden. Ostridigt skulle requiem hafva varit tillräckligt för hennes saligbliltvande; men den onde är slug, och emedan intet gifver honom större . förargelse, än då en from. menniskas själ far di-. rekte till himmelen, så har han uppbjudit allt att störa hennes requiem; Att han antog den i, skärselden botgörande stackars andens gestalt, ärlikaledes ett missbruk af hans helvetiska makt, och hade tillika det ändamål att rubba priorinnan ech de fromma systrarna i deras tro, som vore det något tvifvel underkastadt, att en nunna af så ren, gudfruktig vandel nånsin kan blifva annat än salig. Men visserligen skönjes det af den omständigheten, att den onde förmådde antaga hennes gestalt, att syster Beata ännu icke är salig. Men likaså klart är det, att det blott gjordes behof af detta requiem för att befria den saligen hädangångna från skärselden. Men säkerligen skulle den onde hafva förbindrat hela requiem, derest detta stått uti hans makt. Det kommer ock mycket an derpå, vid hvilket ställe i requiem man i St. Annas kloster förmärkt, att den onde begynt sitt spel, och just vid detta ställe, der han var i stånd att begynoa sitt spel, måste man kraftigt bistå den arma plågade anden och medelst bön, vigvatten och reliker förjaga honom så vida han ännu en gång sätter sig emot den fromma systerns saligblifvande. Af allt detta synes klarligen, att priorinnan har fullkomligt. rätt, då hon tränger uppå er välsignelserika närvaro. Och det behöf