Aftonbladet – 20 februari 1844, sida 1

FRANSKA DEPUTERADE-KAMMARENS ÖFVERLÄGGNINGAR ANGÅENDE ADRESSEN TILL KONUNGEN. 7 (Forts. från Lördagsbl.j Hr Villemain (minister för. allmänna undervisnin gen) ansåg att .den föregående. talaren velat gifva si pa motståndare alltför mycket orätt på en gång, och detta är svårt, huru mycken god vilja man än kap hysa. Det är omöjligt, sade han; att samma admini stration, som, enligt hans eget yttrande, har för mye set lugnat landet, skulle kunna svara för atta de svallningar, hvilka möjligen visa sig på ytan. De filosos iska och äfven de religiösa diskussionerna äro frukter af ledighet och fred. Att vilja freden utan dessa lindriga intellektuella skakningar, det är att vilja principen, men stöta från sig dess följder. Han hade haft svårt att i massan af de hvarandra motsägande förebråelserna mot regeringen utfinna hvad, som egentligen var den förre talarens politik. Vill ban, eller vill han icke, att de religiösa kongregationerna, som lagarne nu icke tillåta, skola få finnas i landet? Han hade: väl yttrat några ord till deras förmån, men detta synes hufvudsakligen bafva härledt sig af den katolska syftningen i hans tal. Genom denna färg åt detsamma Har han måbända velat samla omkring sig en viss opinion, och detta kan vara snillrikt och skickligt nog; men det är ej rätt väl förenligt med. den parlamentariska tribunens uppriktighet. Han beskyllde Hr Tecqueville att hafva itfarit mot universitetets brister, utan att likväl bestämma hvari de bestodo. Han bad honom säga ut let, och förklarade sig öfver några speciella förhålanden vid läroverket, men isynnerhet öfver det bekanta förhållandet, att regeringen icke låtit lagligen itala några yttranden af snillrika män i lärarestolen vid universitetet, i hvilka man trott sig finna anfall mot kristendomen. Han fann det högst besynnerligt, att talaren tadlat ett sådant öfverseende, med några uttryck : måbända förvillelser, men måhända äfven blotta oriktiga uppfattningar, som blifvit öfverdrifyet återgifna. Han ville lemna åt en annan, åt sigillbevararen sjelf, att försvara vissa andra delar; men han erinrade blott derom, att det icke varit så ovanligt, att i det sofvandelandet en religiös och filosofisk strid ägt rum? Ludvig XIV:s regering kan väl svårligen förebrås svaghet eller slapphet; oeh likväl minnes man derifrån striderna mellan jesuiterna och Port Royal. Det hade dessutom varit långt mer tidningarne, än kyrkan, som åstadkommit det sista religiösa grälet. Talaren sade, att alltför ofta hade den politiska andan antagit masken af en religiös, och relisionsfrågor blifvit väckta och underhållna, utan att sjelfva religionen varit hufvyudmålet för striden; ban åberopade i detta afseende .OConnells förhållande i Irland, och påstod, att då denne agitator; som sätter sitt land i en ytterlig rörelse; omöjlig att utföra (ut; RESER ARRR RSS SEAN ANETTES