Aftonbladet – 16 februari 1844, sida 2

uct NatTlnastc ULL YCKGL dl SJell va aKLICARAlUNCS UCH hofvets tänkesätt, åtminstone så länge denna krets sjelf icke ger dementi åt en sådan förmodan; och det är begripligt, att det hela härigenom får en helt annan och vigtigare betydelse i det offentliga lifvet. Imedlertid har det synts oss lämpligt, att göra ett uppehåll, dels för att icke trötta läsaren, dels också emedan vi ansett för en skyldigket, att låta Biet få tillfälle att utlåta sig öfver de redan gjorda anmärkningarna. Vi hafva derföre alla dagar noga forskat i Biet efter ett svar på dessa, och sättet, på hvilket det afvifvits är så intressant, att det vore en förlust ör vår publik att gå miste derom. Det förhåller sig härmed så, att Biet väl icke funnit för godt att svara ett enda ord på sjelfva de ifrågavarande anmärkningarna, och kanhända hafva de icke heller varit så lätta att undanrödjas men i stället har den värda Redaktionen hittat på ett annat argument, som verkligen var dräpande, icke just i sak, men deremot så mycket mera mot person. För 414 dagar sedan förekom nemligen på konstföreningens exposition bland annat ett porfrätt, måladtaf den talangfulle porträttmålaren Hr Hansen. Nu påkade detta var ett porträtt af Aftonbladets förläggare; och med anledning häraf innehöll Biet i går, under skylten ,Insändt,, den artiga uppgiften, att vårt lands store, utmärkte, ifven till karakteren så förträfflige konstnär, Hr Södermark, vägrat att måla samme persons porträtt. Meningen och ändamålet härmed är lätt att fatta. Biets red. har flera gånger förut haft tillfälle erfara, att Aftonbladets förläggare och medarbetare försmåtlt att inlåta sig i besvarande af dess lögnaktiga slanders, när de endast angått dem personligen, och påräknade förmodligen äfven nu detsamma, samt att den lilla. vackra dikten sålunda kunde fritt sprida sig inom kacklet af Biets kotteri och beskyddare, blifva trodd åtminstone af en del, och föranleda åtskilliga betraktelser och omdömen, som åtminstone skulle tillfredsställa Biets hämndkänsla, när de icke kunde veder-l lägga Aftonbladets anmärkningar; nitet och glädjen öfver denna uträkning voro också stora, att red.. dervid till och med förbisåg, att det gjorde åt-l minstone lika mycken otjenst åt Hr Södermark, som åt den, på hvilken dikten egentligen syftade: Olyckligtvis kom dock alltför häftigt ett streck öfver hela räkningen. Hr Södermark, som sålunda objuden blifvit af Bi-redaktionen indragen i dess kalomniförsök, har samma dag, då han fick läsa detta, insändt till Biet en dementi af följande innehåll: Till Redaktionen af Svenska Biet. I anledning af en insänd artikel i Tidningen Svenska Biet för denna dag, får jag härmedelst förklara, att jag ej vägrat måla något porträtt, som man af mig begärt, men väl har utförandet af åtskilligt blifvit fördröjdt för brist på helsa oelrtid. Stockholm d. 45 Fe 844. . 0. J. Södermark. Hela denna händelse hade ej förtjenat omnämnas annars, om den ej utgjorde ett positilt bevis på sanningen af Biets uppgift angående dess oberoende, nemligen så vidt man dermed menar oberoendet af sanningens iakttagande, äfvensom derpå, att Red. icke glömt den förut tillkännagifna maximen, att den anser alla medel tillåtna, när det är fråga om en sådan motståndare som Aftonbladet; och i detta afseende är saken icke utan sin märkvärdighet, serdeles när man sammanlägger den med de många andra, likaledes mot Aftonbladsutgifvaren personligen riktade, uppsatser som förekommit i Biet på de sista dagarna, och af hvilka nästan ingen innehåller någon sakdiskussion, men alla andas den yttersta ilska. Kännare af Biets interiör påstå, att man på allt detta och öfverhufvud på Biets fullkomliga återgång till sin genuina ursprungslon, densamma som t. ex. under riksdagen, då det ganska ofta i grofva termer utfor mot riksdagsmän af oppositionen med lögnaktiga beskyllningar, lärer utvisa, att em viss Hr Wahlström nu återkommit i bikupan och utgör den egentliga själen derstädes. Det är samme -Wahlström som en gång förut gjorde det bekanta försöket mot Åfronbladsförläggarens heder och ära i anledning af den Laurellska rättegången, på ett sätt, hvilket ådagalade lika mycken juridisk okunnighet som hatfullhet; och densamme, som i egenskap af Biets hufvudredaktör i flera år egentligen har på sitt kapitel de många lögnaktiga och vrängda citationerna, hvarigenom Biet egentligen först blef så beryktadt. Huruvida det nedriga försöket att tillägga grefve Frölich riksförrädiska afsigter, faller på samme individs lott, lemna vi derhän. Man bör dock erkänna, att Biet en tid förlidne höst, under herr. Wahlströms bortovaro, åtminstone emellanåt visade långt mera hofsamhet i sitt sätt, och hela diskussionen började äfven i följd häraf antaga en annan färg. Men efter herr Wahlströms återkomst har detta he!t och hållet upphört. Det är åter samma gallsprängda och koleriska tempeIrament, samma bezsär som förr, att svara på argumenter med infamier, samma omöjlighet att undvara lögnens vapen. Ar det icke skada, att en person med någon bildning skall vara behäftad med detta lyte, och af arghet och fanatism låta förleda sig till en sådan förgätenhet a! de reglor, som heder och anständighet föreskrifva uti det allmänna lifvet? Ar det icke äfven mycken fråga om, hvad nytta-bolaget och dess grundsatser kan draga deraf, att sålunda finna en Ausan förmodligen ändå ämnad att med förnufts-— AMA me IA ma Ar (MP M — DM HF DV AA DD AA. DD — AH mm AA MM ÄR f-— -—