Aftonbladet – 15 februari 1844, sida 3

Bist gleich dem Daniel des alten Bundes, Den zu den Löwen man geworfen hatte Als Opfer ihres gierig drohnden Schlundes; Sie aber schmiegten sich ihm bang zu Fissen: So um dich liegen Englands zornge Löwen Und kochen Wuth, dass sie sich schmiegen missen.n ) ) Bredt är det haf, som har med gråa vågor Infattning lånat åt din ös smaragd Och dragit gränsen dig och mig emellan. Men genom töcknens hvarf kring dina berg Ser jag dig tydligt tåga, gamle stridsman, Du, jette än, uti en tid för dvergar! En kungakämpe af den fordna ätt, Som firas än i dina landsmäns sagor, Du står ännu och hotar Saxarne. Ur dina trygga drag jag skådar klart Förtrytelsens och harmens blixtar ljunga, Som bodde krigets åskor i din blick. Åt Irlands harpa gaf du nya strängar, Men upp ur djupt betryckta bröders själ Grep hennes ton till dina djerfya sånger. Och slår den nu, att Dongals klippor darra Och återljudet når från Longfields kullar Till Jettedammens murar af basalt. Som kungamantel sveper sig kring dig Det stolta Erins dunkelgröna sammet, Som doftar i dess lunder och dess daar. Du sjelf är Erin, är dess mod, dess vilja, Dess segertanka under stridens ljungeld, Och dess profet uti dess tempels tystnad. Likt dig, det gamla testamentets Daniel Man hade kastat ut för lejonen, Till rof åt deras girigt öppna gap. Men skygga smögo de sig kring hans fötter. Så Englands lejon ligga fräsande Kring dig, af harm att smyga sig de måste. —MM—t——— — Rörande den i Eördagsbladet i korthet omnämnda berättelse från S:t Petersburg, om en adelsmans misshandling af sina lifegna, för det han vägrat dem de rättigheter, som de ansågo sig tillkomma i följd af 4842 års ukas, innebåller franska tidningen Gszette de Tribunaux följande utförligare skildring, hemtad ur en skrifvelse från Petersburg, al d. 44 Januari: På morgonen sistl. Fredag inställde sig hos grefve Podicwitsch hans maplige lifegne, till ett antal af 23, och anhöllo hos honom, att han hädanefter ville betala dem lön, likasom det betalas till andra frie tjenare i S:t Petersburg, emedan de ansågo sig äga lika rättigheter med lifegna bönder; till förmån för hvilka en kejserlig ukas af April 4842 bjuder och befaller, att dagsverken och andra arbeten, som de verkställa för sina herrars räkning, betalas enligt en tariff, upprättad efter öfverenskommelse eller efter uppskattning af sakkunniga personer, som begge parterna välja. Grefve Podiewitsch vägrade bifall till denna begäran, påminnande sina lifegne att de voro födda till trälar, att lagarne ansågo dem såsom sådana och hotade dem med kroppslig bestraffning, om de någonsin mer vågade besvära honom med anmärkningar om förbättring i deras vilkor eller om de vågade visa det minsta missnöje. De lifegne aflägsnade sig, utan att yttra ett enda ord: men de öfvertänkte en hämnd, som icke länge uteblef. Natten melian Lördagen och Söndagen beväpnade de sig med spön, inträngde i massa i grefve Podiewitschs sängkammare, ryckte honom ur sängen, afklädde honom naken, piskade honom obarmhertigt, och skulle säkert hafva slagit honom till döds, om icke grannarne, uppväckta af mannens genomträngande skri, skyndat till bjelp och burit honom ur de vildsintas händer. Man kallade vakt, som cernerade huset, hvarefter de tjugotre lifegne grepos och fördes bundna till händer och fötter i fängelse. Militärguvernören i Petersburg, till hvilken saken rapporterades, utfärdade genast dagen derpå, om Söndagen, en förordning af följande innebåll: Alldenstund vår hufvudstad innesluter omkring 65,000 lifegna, hvilket antal utgör mer än sjettedelen af hela dess befolkning, är det af aldrahögsta nödvändighet, för stadens allmänna säkerhet, att upphofsmännen till det brott, som blifvit föröfvadt mot grefve Podiewitsch, blifva exemplariskt och hastigt straffade, hvadan de skola ställas inför den permanenta militärkommissionen, som ofördröjligen äger att döma dem efter krigslagarne och utan apell. I följd af denna befallning blefvo de 23 brottslige samma dag, kl. 14 eftermiddagen, inställda för krigskommissionen, som en timme derefter afkunnade en dom, hvari de fälldes till fyra hvarf gatlopp mellan 300 man. a Dagen derpå, Måndagen, uppställdes på förmiddagen 300 man af hufvudstadens garnison, i dubbla rader på exercisplatsen, hvar och en beväpnad med ett långt spö af vide. De 23 delinqventerna utfördes, till händer och fötter belagda med bojor. Bödeln afklädde öfra delen af deras kropp, intill höterna; han satte en blykula i mun på dem, på det de icke skulle skrika, och sålunda passerade en och cen af dem, hvardera ledd af ett par soldater, sakta långs utåt den dubbla soldat-hajen, och emottogo vid hvarje steg tvenne kraftiga slag på ryggen, så att blodet i Ymnighet strömmade och färgade snön uti deras spår.n — Sedan de slutat sin långa och smärtsamma promenad, fördes de halfdöda på en bår till militärhospitalet, för att läkas; men så snart de blifvit återställda, skall straffet förnyas för andra gången och så vidare, tilldess de genomgått de fyra hyarf, hvartill de blifvit dömda. Med detta straff föjer 25 års tvåovgsarbete i Siberiens orufvar: man cam da dömda äran llfoaogna ämnar