Aftonbladet – 15 februari 1844, sida 2

andra ord säga, till hof-, kamarillaoch soldat väldets öfvervigt, men andra sådana antyda, at detta icke torde så lätt lyckas. Sålunda ingå såsom redan till en del varit nämndt, från d flesta provinser protester och petitioner emot dei nya af nuvarande ministrarne utfirdade ayunta mientoeller municipal-lagen, hvarigenom Rege ringen hade tillegnat sig makten att i vissa fal upplösa Ständernas råd och förbjuda samma Al calders återväljande; och på många ställen hafv medlemmarne af nuvarande ayuntamientos afsag sig sina befattningar, hvilket sednare till och met skett i så stora städer som Sevilla. Dessa feno mener vissa sig nästan enhälligt i provinsern Andalusien, Aragonien, Asturien, samt distrikter na Oreuse, Alicante och Valladolid. Äfven i d Baskiska provinserna vaknar åter ett sådant mot stånd. Man kan bäst döma om den förbittrin som råder, och den ytterliga bitterhet, hvartil den nuvarande styrelsens åtgärder och taktik ste gra sinnena, af ett stycke på vers, som förekom mer i en tidning: El primero de Setiembre fö den 46 Januari, af hvars innehåll en korrespon densartikel från Paris meddelar ett utdrag. Stye kets titel är: Ånn no es hora (Än är tiden ick inne), och deri förekommer bland annat följande Än är det icke tid att kämpa mot förtryckarne: hop; ännu är ej timman inne, att fläcka borgaren: svärd med förrädarnes blod. Men hon skall slå denna timma, och vi skola ej vara de sista, at doppa hämndens svärd i detta blod, som vi af sky. Ännu är stunden icke kommen! Vänta folk! det band, hvars despotiska välde nu besud lar det Spanska namnet, skall förgås i sitt ege blod.n Dylika gräsliga utgjutelser gifva ej mycken för hoppning, att sakerna i Spanien skola sluta p fredlig väg, och många spå af den allmänna gäs ningen vådor för sjelfva monarkiens bestånd, e medan en stor del af Spanska folket är republi kanskt sinnad. Så mycket större förundran må ste det då väcka, att det herrskande partiet, lång ifrån att genom eftergifter söka lugna sinnena tvertom uppretar dem genom nya reaktionära åt gärder. Ibland dessa räknas isynnerhet den, at ministeren låtit i sina embeten återinsätta fler andlige prelater, såsom kardinal-erkebiskopen a Sevilla, och erkebiskopen i Santiago, hvilkas em beten förut allt sedan år 4836 varit indragna De äro nu återkallade och serskilda föreskrifte i den officiella tidningen lemnade för deras vär diga emottagande,. Dekretet härom säger, at drottningen (den stackars lilla drottningen måst skjutas framför, oaktadt hon förstår ingenting a allt detta), genast vid sitt tillträde till regeringen med smärta insett kyrkans och klereciets sorg liga belägenhet, att behofvet af sinnenas andlig: lugnande, så nära förenadt med nationernas verlds liga väl, nödvändigheten af det heliga embete som alltsedan apostlarne oafbrutet öfverlefvat all tiders stormar, och behofvet att återknyta de af brutna förbindelserna med den heliga stolen ge nom värdiga medel samt den aktning, som höf ves. prelaternes karakter, värdighet, ålder och ut ståndna lidanden, föranledt hennes moaj:t, att möjligaste måtto åter godtgöra det onda, och at hennes blick dervid först fallit på erkebiskoper af Sevilla, som nu återkallas. Härvid uttala ock det hoppet, att han genom sitt ipflytand med ord och exempel skall medverka till upp nåendet af regeringens afsigtery — hvarpå ma väl ej heller behöfver tvifla. — Dessa och andr åtgärder äro föremål för den lifligaste polemil inom pressen. Tidningen Eco säger: att närva rande kabinettets misstag äro så ögonskenliga, al sjelfva de blad, hvilka understödt det af böjels och i följd af sin ställning, icke drista att för svara det med öppet visir, alldeles som om d fruktade att derigenom draga öfver sig den mo raliska ansvarigheten. I en petition af progres sisterne i Sevilla, samma stad som återfått erke biskopen, besvärja desse drottningen, att ick skänka sitt öra åt ett kotteris passionerade råd slag, utan endast åt nationens röst, hvilken begä aktning åt konstitutionen och lagarna, framskridande och en moderlig förvaltning; hennes maj: bör visa ifrån sig hvarje reaktionär tanka såson förrädisk, och då skall det icke heller mera gifva någon revolution och tronen blifva aktad båd: inom och utom landet. Man kan således nog bereda sig på att fler akter af det politiska dramat i Spanien ännu å terstå, innan den slutliga utvecklingen kommer TOO K HOLM den 15 Fohr