Aftonbladet – 14 februari 1844, sida 2

— Uti Svenska Biet för i dag läses en korrespondensartikel från London, som angår Svenskarnas firande derstädes af ECarlsdagen, eller rättare Carlsdagens firande af Svenskarne. Korrespondenten har hos hvarje Svensk funnit likasom en medfödd förkärlek för denna dag — och denna. förkärlek — hemtar nu för tiden en rik nöring af tanken på vår 44:de Carl, som, jJemlik sina stora förfäder, gjort sitt namn dyrbart föl hvarje Svenskt hjertan etc. Icke under derföre utbrister han vidare, att Carlsdagen firas med venthusiasm öfver hela landet, och att äfven, utom Skandinaviens landamären, samma känslor gifva sig luft hos Nordens söner, hvilka äfven på främmande strand och bland nya förhållander aldrig kunna glömma deras barndomshem oct deras store konung! Efter denna vackra inledande retorik beskrif ver brefskrifvaren sjelfva firningen: först mec gudstjenst i Svenska kyrkan, sedan med socken stämma, som ixbrefvet kallas ett extra kyrkomöt för vigtiga kyrkoangelägenheter, och slutligen med ett besök Los de fattige; och det var en vacke anblick att se den utomordentliga glädje, son strålade uti allas ögon. Det uppgifves icke be stämdt, huruvida Carlsdagen var orsaken till dett: strålande; men Hans Excellens helsade folke med några vänliga ord, hvarpå en gamma svensk, som uti unga dar varit skolmästare ,Sverge, men nu lefvat 30 år i England; höll et plitet ganska bra tal. Innehållet af detta tal re fereras dock icke vidare, än att det, såsom a men i en predikan, slutades med Gud bevar konungen, hvaruti alla de öfrige instämde. De (de öfrige) lemnades nu uti sin goda ro, unde sklockarens presidium, att njuta sim goda rostbi och plumpuading, och dricka sin porter, hvar jemte H. Ex. grefve Björnstjerna hade: skicka