Aftonbladet – 14 februari 1844, sida 1

Det finnes hkväl under denna tid en offentli Akt, som bör kunna gifva en ledning för bedö mandet, huruvida riksstyrelsen verkligen då an sett kyrkohem manen i Halland varå af den pri vilegierade natur; som kyrko-inspektors-instruk tionen synes hafva antagit. Denna Akt är QCor XII:s Förordning 1704 ang. återupplifvandet a bruket att försälja kronojorden till skatte: en Akt som har en ofantlig vigt, emedan den var en fö relöpare till 4723 års Lag om skatteköp, hvilke lag man gerna kan kalla för Svenska allmogen vigtigaste grundlag, emedan den under och för freden återförsatt. Svenska bonden i sin naturlig: rätt till att kunna förvärfva och ärfva den jord. som han genom sin flit odlar eller förbättrar; oct hvilket han eljest aldrig fått, utan då krigs Och statens financiella förlägenhet tillfälligtvis föranledt behofvet att tänka på försäljning al den kronan tillhöriga och ringa årlig inkomst inbringande jorden. Då (4704) finnes intet undantag gjordt frår skatteköpsrättigheten för Halländska kyrkohemmanen; och derest Konungens embetsmän åläggas at! utreda förhållandet, torde det nog finnas, att pi de två första tiotalen al 18:de århundradet äfver skatteköp af sådana egt rum. Möjligtvis kunn: vi likväl häruti gissa orätt; ty det är en sanning att krigens härjningar och kostnader under hets Carl XII regering hindrade skatteköpens fortgång framför allt hade blott :de mäktigare och rikare klasserna kunnat köpa, emedan åboernas optionsrät icke var tryggad, och de således under de ständiga uppoffringar som kriget fordrade, icke kun de täfla med adel, possessionater och prester hvilka då tillhandlade sig kronojord. Det var ock detta förhållande jemte missbruken vid sjelfva försäljningarna, som föranledde Bondeståndet 4172( att så energiskt yrka på skatteköpsrätten, att denn: icke längre år 47235 kunde dem undanhållas. Då blef åbo-optionsrätten erkänd, och det synes vä icke tvifvel underkastadt, att det är denna klokz och välgörande lag, som i nästan alla sådana frågor om jord som den vi nu behandla, af regering ständer, kyrkoförvaltningar och alla bör anse: vara det bästa och säkraste rättesnöret för bedö mandet af eljest otydliga eller ovissa äldre-stadganden. Man kan nemligen ej betvilla, att kongl. förordningen af d: 49 Sept. 4723, ang. huru med de hemman och kronolägenheter, som dill skatte. försäljas, förfaras skall, är en ibland de svenska författningar, som med den grundligaste pröfning, den strängaste noggranhet blifvit utarbetad. och redigerad. Allt antyder det. Icke endast del motstånd, de protester och de fördömelser som Bondeståndets yrkanden under flera på hvar: andra följande riksmöten väckt, hade visat hvil ka klassers och inrättningars mer eller, mindrt lagligt åtkomna fördelar skatteköpsrätten. egentli sen hotade eller inskränkte, så,att den högre admMinistrationen deraf hade en säker ledning för sitt arbete; utan hela landtregeringen. och alla myndigheter, som hade ringaste beröring med frågan, hade blifvit hörde. Det är derföre all möjlig anledning, att denna märkvärdiga förordnings ord böra kunna anses tillförlitliga. Ja, vi skulle råda hvarje svensk. regent att anse, dem såsom ett slags politiska trosartiklar för sig, emedan så länge en enda lapp svensk jord finnes, som icke kan lagligen förvärfvas och järfyas af odlaren. skall ingen regering i Sverige ännu hafva upp: fyllt sin pligt emot nationens kärna, den jordbru kande klassen, landets sanna must och märg. Låt 0 derföre se till, hvad denna förordning bju erl, S 4. Till skalte försäljes: ANa kronan immediat behållne, jemväl på militieoch landsstaten indelt Ianings, samt hästefördels och reservhemman, kro noutjordar, urfjällar, ängar, skattlagde torp, som knek tebåtsmansceller rusthåll ej underlagde äro. D hästehemman, hvilka för dagsverken äro nödiga unde kungsgärdar, som till boställen eller rusthåll anslagn äro, samt de kronohemman, som: till kongsoch la dugårdarhes hägn och-nytta äro omistliga, kunna oci till skatte försäljas, dock att sedermera deraf till be förde boställen; rustbåll, eller kungsoch -ladugårda i dagsverken utgöres, hvad förr vanligt. varit, som skattebrefyen tydligen bör införas. Afvenväl måg icke allenast posthemman, försäljas till skatte, doch alt köparen vid skatteköpsrättighetens förlust ej efter sätter nåcat af cin ckvldighet vid postföringen. oci