Aftonbladet – 13 februari 1844, sida 2

sessiöner. Så snart Cortes sammänträda, skall jag å nyo skrifva i samma syftning, och om kongressen bestämmer de oundgängliga medel, genom hvilka sanningen i laglig väg kan komma i dagen, så mycket som är nödigt för att afgöra, huruvida rättegång bör anställas eller ej, skall jag med största beredvillighet åtaga mig deputeradekallet för provinsen Madrid, i fall valet dertill faller på mig, och intega min plats i kongressen, så snart mina politiska vänner tro, atträltastunden dertill är inne. Jag önskade visserligen att nian vidare tidsutdrägt återvända till det enskilta lifvet, och den vigtiga och utomordentliga händelse, som fästat hela Europas uppmärksamhet, rättfärdigar min önskan; men jag måste först draga försorg derom, att det utslag, som allmänna tänkesättet fällt till min fördel, erhåller lagens bekräftelse, och jag måste dessutom, så mycket i min förmåga står, medverka till landets befriande från de stora faror, som hota det. Jag tror att det lyckligtvis inom grundlagens område finnes medel att betrygga mitt fäderneslands frihet och afhängighet, och jag Foppas, att, dess mäktiga fiender till trots, konstitutionen och de politiska reformer, som blifvit företagna under de sednare åren, skola vinna stadga, och att de frågor, som omedelbarligen interessera oss Spaniorer, men icke heller kunna vara likgiltiga för andra Europeiska stater, skola få en lycklig och ärofull lösning. Om mina landsmän anse mig värdig deras förtroende, skall jag, jemte de andre aktningsvärde kandidaterne, bredvid hvilkas namn jag har den äran se mitt, så mycket som står i min förmåga bidraga till våra gemensamma grundsatsers seger, på hvilka, enligt min öfvertygelse, mitt fäderneslands lycka och min konstitutionella drottnings ära bero.