Aftonbladet – 13 februari 1844, sida 1

EEE EE rr An Tr REVY AF TIDNINGARNA, Hvar är rätta stället för ett universitet? ; Öfver denna fråga, samt om den ömsesidigt fördelaktiga inflytelse, som de spekulativa studierna och det praktiska lifvet utöfva på hvarandra när -hufvudstaden har ett universitet, innehåller Stockholms Dagblad för i går, under titeln: betraktelser öfver Stockholmslifvet; en artikel af så stor -förtjenst både genom tankarbes riktighet och framställningssättet, att den med skäl kan räknas libland det allrabåsta, som man åtminstone har dsett skrifvet angående detta ämne. I förmodan att författaren icke har något emot att hans framställning blir bekant för en så stor publik som möjligt, meddela vi denna artikel här nedan åt våra läsare: Det vetenskapliga lifvet i en bufvudstad är af Istor vigt och betydelse för hela statens helsa i I moraliskt, politiskt och industrielt afseende. Här är icke fråga ensamt om vetenskapernas skolastiIskabehandling, utan om deras bestämmelse att leda samhället till dess högsta mål, genom ett verksamt ingripande i lifvets alla förhållanden och genom rigtningen och utvecklingen af alla dess andliga och materiella krafter. Regeringen i ett land förtjenar först detta namn, om den är den ledande och ordnande principen i hela statens verksamhet; men för att kunna styra rätt fordras en fullkomlig kännedom om alla sakförhållanden, ochatt med någorlunda visshet kunna beräkna följderna af en vidtagen åtgärd. Och derföre måste, liksom för lifvets serskilta yttringar i -menniskokroppen fordras olika organer, som utgöra nödvändiga delar af det hela, Jockså för regeringens alla funktioner finnas verktyg och medel, att till de aflägsnaste punkter af. samhället Ieda den kraft, som erfordras för deras förening och samverkan med stäten. oo Men den egentliga politiska byggnaden blir nu licke ett föremål för vår betraktelse; här finnas I tillräckligt med arkitekter, som med eller utan arfvoden äro färdiga :att lägga fram sina förslager till en ombyggnad eller reparation af den gamla korpsdelogien med sina flyglar och tillhörigheter; I vi vilja blott i korthet fästa oss vid hufvudstadens konstoch vetenskapliga inrättningar i allmänbhet, för att visa, alt äfven de icke äro utan betydelse för det hela: — Vetenskap och kunskap i allmänhet måste åsyfta något högre och ädlare, än tillfredsställandet af blotta ögonblickets behof; deras sträfvande och verksamhet gå utöfver det närvarande och omfatta äfven det tillkommande. I staten är deras bestämmelse att söka ordna allt efter det sannas oeh godas id, och derföre att småningom sprida upplysning och sällhet omkring sig. Men ifrån I mensklighetens högsta angelägenheter, som äro af rent andlig beskaffenbet, nedstiga de till det praktiska lifvets krets, för att -verka ogh befordra allt Isom bidrager till lycka och trefnad. Mångfaldiga äro således de förrättningar, som samhället och staten fullgöra genom dem, och en åf de vigtigaste är onekligen det unga slägtets uppfostran. Ungdomen är statens framtid, som redan i den visar sig i en talande bild för den uppmärksamme betraktaren. Det är således ett af regeringens angelägnaste värf, att så vårda sig om det uppvexande slägtet, att statens öde är betryggadt, och att dess fortgång till ett bättre icke förhindras. Derföre borde också den högsta uppfostringsanstalten omedelbarligen vara under dess ögon och vård. Att se och ögonblickligen erfara, huru och på hvad sätt det närvarande tager gestalt och öfvergår uti ett hoppfullt tillkommande, är en oaflåtlig pligt, en oförytterlig rättighet för en faderlig styrelse, och med detta ord förstå vi en statsform, der allt är bestämdt af sedlighetens och frihetens allmänna begrepp med de modifiIkationer, som betingas af tid och omständigheter. Det är derföre vår mening, att i hvar och en hufvudstad borde vara ett universitet, och att icke mer än ett enda borde finnas i hvart och ett rike, som icke är alltför stort för en sådan centralisation af alla litterära bemödanden. För ungdomen är det af största vigt att se sitt mål l nära framför sig, för att rätt kunna fatta det och sedan kunna sträfva dit, oaflåtligt i den rigtningen, som är den rätta. Verkligheten är af oändligt större inflytande på menniskans handlingar och föreställningssätt, än alla de mer eller mindre abstrakta teorier, som ur böcker eller genom andra inhemtas, Det är icke fråga om att hos ungdomen skapa idealer, att utbå från rättsprinciper, hvilkas användning med alla sina undantag den långt efteråt får lära sig i lifvet; ynglingen bör under sjelfva studierna ha det närvarande i sina högsta former för ögonen, för att icke förTlora den rätta utgångspunkten, och för att sedan kunna finna ledtråden tillbaka till verkligheten. Icke är det vår mening, att ungdomen bör ingripa i det praktiska lifvet och tidigt bildas till ett slags -reformvurmeri eller till en stationär beundran af det som förefinnes. Det är blott nödigt, att den hvarje ögonblick påminnes om sin bestämmelse att träda ut ur reflexionens och de teoretiska studiernas krets i verkligheten, och att den stundeligen och alltid lärer sig att behjerta, att hela dess sträfvande bar ett praktiskt ndamål, som ej tillåter den förlora sig i ofruktbara ) sysselsättningar. Genom ett så nära grannskap Imed statens rörliga, organiserande krafter, skulle J dessutom lärarne tvingas att hvar och en i sin serskilda kunskapsgren utbilda sig till en allt omfattande skicklighet och duglighet för sitt ålig