Aftonbladet – 7 februari 1844, sida 1

Ja Z REVY AF TIDNINGARNA. Vi meddelade härom dagen en läsvärd uppsats ur Östgötha Correspondenten under titeln: politiska torneringar al en Östgöthe. Uti samma tidning för den 3 dennes förekommer en fortsättning, specielt handlande om den Svenska adeln, hvari författaren kastar en blick på detta stånd ända in i de äldsta tider. Vi införa här den delen, som handlar om tiden efter Magnus Ladulås: Huru adel och prest sedan lekte med konungarne och folket, vet historien bäst. Efter behag afoch tillsatte man de förre och plundrade de sednare. Christian II försökte väl att såsom en annan Ingiald stäfja makterna vid sin sida; men sättet — tillintetgjorde honom sjelf. Hans bila banade dock vägen för Gustafs spira och Wasaätten har att tacka en bödel för tronen. Carl IX:s svärd vädrade likväl ännu bödeln, och blodet i Stockholm och Linköping stadfästade blott — samma politik. Adelns politiska hedendom och berserkatid var härmed imedlertid förbi och, så att säga, började med Gustaf IT Adolf dess politiska Christendom, ty den trodde ej numera allenast på sig sjelf, utan äfven på en konung öfver sig, men denna konung var äfven. en hall Gud för dess makt. :Man försummade ej heller, att under Christinas minderårighet stadfästa sitt välde och aldrig har den Svenska adeln varit mera lysande, mera mäktig, mera höljd af lagrar och ära än då. Riddarskölden stod på sin middagshöjd, men den skulle snart sjunka. Förgäfves hade man sökt att med bilan tillintetgöra ridderskapet; man hade dermed endast lyckats att afhugga några oroliga och mäktiga hufvuden; men iden lefde och födde nya hufvuden. Aristokratien var icke allenast den tidens kostym, utan äfven hjerta och arm, och desse vore ej så lätte att tillintetgöra. En ide kan falla, men blott för en annan idee, och detta insåg Carl XI och begagnade sig äfven deraf med stor skicklighet. Lifsprincipen för all aristokrati har hos oss och allestädes varit svärdet, kriget, heroismen; resultatet har varit rikedom, inflytande, prerogativer. Men hvarje industri, utom svärdets, hvarje vinstgifvande sysselsättning, utom krigets, har alltid varit belagd med aristokratiens förakt. Produktil i krigstid — men oproduktif under friden, har den lefvat för sina utgifter, men icke för sina inkomster. Då Carl XI besteg tronen uppställde han adelns horoskop och var nog stor astrolog, för att se under hvad stjernor den var tillkommen. Om den af hon m verkställda reduktionen och dess inflytande på adeln, är mycket taladt, mea man har alldeles förbisett hvad verkan grundläggandet af den indelta armeen på längden skuile utöfva på samma stånd. Genom reformationen borttogos visserligen de bästa och läckraste rätterna från adelns bord, men genom den indelta armeen ryckte man nyckeln till alla visthus och källare ur dess hand, nemligen svärdet, och lade denna nyckel i stället i nationens, hvilken det endast återstod att visa sig förtjena detta förtroende. Sedan SEEN ROSSET SSE