Aftonbladet – 6 februari 1844, sida 1

SANNA FÖRHÅLLANDET MED FRÅGAN OM DE SÅ KALLADE HALLÄNDSKA KYRKOHEMMANEN. (Forts. från J4 28) Förhållandet under det Halland var pantsatt til Sverige. Insändareny i Biet har, såsom vi i det föregå ende visat, origtigt påstått, att Christian d. IV: recess, hvilken bekräftade kyrkoförvaltningens rät att bortstädsla kyrkornas hemman, skulle hafvå öfverflyttat denna städselrätt ifrån Stichtet (civil myndigbeten) på kapitlet (konsistorium) eller på den lokala kyrkostyrelsen och presterskapet. Har har icke kunnat bevisa, att med de i recesser omtalade kyrkornas gårdar, förstås andra hem: man än de, som verkligen varit kyrkorna done rade; och sådana äro icke mängden af de så kal lade ,kyrkohemmanp, af kvilka endast landtgille (räntan) och oftast denna blott till en del varit åt kyr. kan anslagen. Han har deremot ganska lösligt och knapphändigt omtalat förhållandet med de Halländska kyrkohemmanen under den tid, då pro: vinsen var pantsatt till Sverige. Denna tidpunk: är likväl egnad att erbjuda ganska vigtiga upplysningar i frågan om dessa hemmans natur: emedan det lätt inses, att då pantegarnens rättigheter egentligen bestodo i de stats-intrader, som eljest skulle ingå till danska kronan, borde fö!j: aktligen dessa vid aflevereringstillfället bestämmas. Uti Lars Kaggs relation till de svenska komissarierna af d. 25 Sept. 4645, finner man uppräknade de betydliga skatter och onera, som ålågo de s. k. kyrkohemmanen, utom ränteandelarna till kyrkorna; och då intet spår i detta vigtiga dokument finnes till städje-penningars betryggande åt kyrkorna för dessa hemmans städjor, samt intet ord antyder, att nåsot annan än kronan skulle i allmänhet till dem hafva dominium, så finnes redan deri en ganska stor anledning, att kyrkorna alldeles RR rar ENAS NARE