Aftonbladet – 5 februari 1844, sida 2

——??59 ? X? 2222--?-00s00-—-—mmm— —A—-——ÄL— Mig lyster ej efter kronan. Jag vet nårot vida ljufvare, och det skall ni gifva mig, ty ni har svurit det. Och nu, so! väll Jag skall draga försorg, att ingen stör eder hvila. Jag samtalade med prinsen bela natten igenom. Han berättade mig sitt sköna äfventyr på Todtenburg, och jag all den galenskap som tilldragit sig i staden och på konunsaborgen. — Jag beröfvar dig ett rikt arf, sade han till mig. Men jag kysste bans band och sade: I dess ställe vinner jag en kär anförvandt. Prins Henrik hade redan följande morgonen vid dagbräckningen brutit upp från Todtenburg, och hvarken Kamillas huldhet, eller den första kärlekens ljufva behag förmådde bonom glömma sin fader. Men berusad af lycka och hänförelse gal ban icke akt på vägen och red vilse redan den örsta dagen, så att ban måste göra en omväg af minst 3 mil. Han hade dock imedlertid aldrig trott, att det någon gång stått så illa till med konungen, som det verkligen gjort. Min far, sade ban, måste företaga allt så högtidligt och med ett långsamt och noggrannt jakttagande af hvarje bruk. Han tar sig nog till att dö i bebörig tid. Sex dagar låg han, söger du, i själtåget? Det oaktadt förtröt det mig, att jag ridit vilse, jag tänkte på hans plågor. 20 (Forts. följer.) re — ETT BREF FRÅN MADAME CATALANI I följd af det för icke länge sedan utkomna ryktet om madame Cetalanis död, meddelar nu en tysk tidning följande skrifvelse af den ryktbara sångerskan: Min herre! Hvad har jag brutit emot den tyska pressen, alt ni redan för fjerde gången omtalar min