Aftonbladet – 3 februari 1844, sida 1

punkt. : Förhållanden under Danska tiden. Insändaren, i Biet säger: att de andliga godsens reduktion i Danmark icke verkställdes med samma vidsträckthet som i Sverige; och ban åberopar för detta sitt påstående 4536 års herredagsbeslut i Köpenhamn, Arild Hvitfelds historia om Christian III, den första Danska kyrko-ordinantien, af år 4538 och slutligen den långt sednare Christian IV:s Recess, Utan att fästa oss vid den för ämnet föga vigtiga frågan om jemnförelsen emel!an reduktionens olikhet i de begge rikena, då naturligtvis Fallands innevånares förhållanden under Danska tiden alltid måste bedömas efter Danska lagarne, vilje vi här blott uttrycka vår mening, att den Danska kyrko-reduktionen var lika bestämd, som någonsin vår Svenska. Vi finna ej, hvarföre icke Holbergs Danska historia kan anses lika giltig som Hvvitfeldts, och i den säges pag. 348, 349, Bugenhagen införskrefs från Wittenberg och krönte konungen (Christian III). Han författade samma år (4537) Danmarks kyrko-ordinautier, invigde 7 superintendenter, som skulle förestå kyrkan i bi-koparnes ställe. 7 ,Stifs-Befalingsmand inrättades för kyrkornas finansoch ekonomi-saker. Konungen lät försörja kyrkor, skolor, hospitaler och: prester med tillbörligt underhåll. Konungen lade det geistlige gods under kronan och förvisade munkarna ur deras kloster. Detta visar ju tydligt, att Danska reduktionens anda varit att väl förse kyrkorna och presterskapet med deras årliga underbåll, men att indraga gods och fåsligheter till staten, likasom det skedde här i Sverige. Men dessutom visa till och med Hvitfeldts egna, i Biet intagna ord, detsamma. Hvitfeldt omtalar ju sålunda, att de sju Stifts-Länsmännen, d. ä. den verldsliga myndigheten, åt hvilken den allmänna förvaltningen af kyrkornas; egendom uppdrogs, fingo befallning att uppteckna kyrkornas och presterskapets inkomst ölver bela riket. Han säger ju sjelf satt desså icke endast njöto hvad de haft i biskoparnas tid, utan äfven blefvo med vidare renta och underhållförsedda.x ! Man ser: såledesy att det ifrån den tiden redan bör -finnas förteckningar på kyrkornas och presterskapets tillhörigheter och inkomster, samt att rentor biifvit dem anslagna, som icke förut till. hörde dem. Hvilka skulle då dessa rentor Halland, varit, om icke just desamma, som enligt Jordeböckerna finnas anslagna till kyrkorna och presterskapet af största delen ibiand kyrkohemmanen, utan att de förra derföre fått jordeganderätten eller ens dispositionsrätten, hvuken i samma böcker finnes antecknad vara kronans? Att kyrko-ordinantien: af 4538 i allmänhet bes tryggade kyrkor och presterskap en orubbad besittning af all dem från katolska tiden tillbörande egendom, är i sjelfva verket likgiltigt, derest vid regleringen -af ihkomsterna kyrkornas gods och gårdar (hbemtan) sedan utbyttes eller ålades andra sätt för rentors, tjenstskyldigheters och oneras utgörende. Insändaren) kan: i vårt Svenska KammarCollegium öfvertyga sig om, att Fredrik IH sålde 7 kyrkohemman i Lundoms by till frelse, hvarvid i tydliga ord undantogs; landtgillet till Önnestads kyrka,, men ,herrligheten (dominium), såsom kronans, öfverläts till Sten Bildex. Det synes äfven vara en besynnerlig tolkning, Insändaren gör af kyrkordinantiens mening, då man redan ser i de så kallade R:be-Artiklarn, 4542, Art. VI, att till och med af annex och mensalhemman blott Ländtgillet (rentan) tillhörde presten, pom han ej genom serski!d resolution baft herrligheten till hemmanet,. Huru skulle väl då annat förhållande gerna kunnat vara med de s.k. kyrkohemman, af hvilka ursprungligen blott en del af landtgillet, (rentan) varit anslagen till kyrkan? Insändaren) i Biet söker genast att föra uppmärksamheten ifrån 1500-talet till längre fram på 4600-talet, genom åberopandet af Christian IV:s Recess, i hvilken, såsom bekant är, denne konung säger sig bafva låtit samla de gamla, spridda författningarne, som gifvit anledning till olagliga och listiga påfund,, och derföre ,kasserar, allt hvad i andra författningar kunde finnas, som ej öfverensstämmer med (denna) recessen. Han tror sig i denna förordning finna de starkaste skälen för sin åsigt; och besynnerligt nog komma vi likväl just att åberöpa densamma såsom elt af de starkaste bevisen för vår sats: att kyrkoför valtningen och presterskapet icke endast böra, utan kunna, derest de ega laglig rätt till kyrkohemmanen, densamma visa och styrka — och hvarföre skulle de då undandraga sig den? Vi skulle till och med kunna erkänna allt hvad ;Bi-insändaren ur denna recess citerat, ehuru stympadt och. yrängdt det är ); ty det bevisar i saken ingenting emot våra åsigter; men vi vilje likväl komplettera hans utdrag med några högst vigtiga punkter, och uppmana honom att förklara huru dessa passa in med hans påståenden, samt om han derefter kan förneka, att kyrkoförvaltningarna och presterskapet kunna och böra visa, med hvad fog de påstå egandeoch dispositionsrätt till kyrkohemmanen. Så t. ex. läser man-i Cbristian IV:s Recess, S. 49: att hvarje kyrka skall hafva en räkenskaps-; bok, hvaruti kyrkans vissa inkomster, egendom ) Insändaren har t. ex. ibland annat, vid utredandet af 39 , följande en vanlig bimethod, afbrutit midt i en mening; och sålunda gifvit den utseende af att betrygga slädjerätteny i allmänhet till kyrkor och presterskap, fastän