Aftonbladet – 3 februari 1844, sida 1

dtikel, som vi här meddela, skall troligen öfvertyga enhvar om billigheten och rättvisan i Rikets StänIders vid tre riksdagar framburna önskan om åtTeärders vidtagande till a:böjande af det våld, som 41819 grundlades, men i synnerhet genom 18253 och 4826 årens Kongl. författningar utfördes, emot omkr ng 800 åbofamiljer i provinsen Halland, och som redan nu försatt en stor del af dem i armod och nöd, vållat enkors och barns utdrifl vande från sin fädernejord och lemnat de nya åboerna i bekymmersamma vilkor. Vi öfvergå nu till sjelfva hufvudsaken. Hvad som först och främst måste erinras, är: att frågan alldeles icke varit eller är, att bestrida kyrkornas eller presterskapets rätt till alla s. k. kyrkohemman. Det finnas sådana hemman, till hvilka Dominium bevisligen tillhör kyrkor eller presterskap. Men dessa fall äro få — och äfven för dessa gäller dock, att de aldrig bordt kunna underkastas den af regeringsmakten, utan Rikets Ständers samtycke, anbefallda godtyckliga arrende-metoden i stället för den gamla städsel-skyldigheten. Detta må likväl anses såsom en sak för sig, oberoende af bufvudfrågan. Vidare bör det erinras, att Rikets Ständer aldrig gjort något påstående, att kyrkor och presterskap skulle beröfvas sin närvarande, mer eller mindre lagliga, dispositions-rätt äfven de s. k. kyrkohemmanen, på grund af Konungens blotta biträdande till något af Ständerna derom i allmänhet fattadt beslut. Oaktadt ett sådant beslut visst icke egentligen kunde anses obehörigt, då enhvar väl känner, att det ofta i fråga om jordegendoms natur, beskattning och behandling ägt rum, samt att till och med så väl i Danmark som Sverge, konungarne allena anbefallt vida mera genomgripande reformer med kyrkornas egendom och :tillhörigheter, emot det att presterskapet fått andra slags ersättningar, vederiag och förmåner, hafva Ständerna likväl icke gått så långt, utan blott till skyddande af åboernas rätt och Tördel!, begärt hvad enligt Svensk lag är brukligt, vid alla de fall, då jords natur är osäker eller bestridd, nemligen laga undersökning. Så t. ex. var Rikets Ständers första begäran, den 28 Sept. år 4829, endast inskränkt till det fall Få åbo begär att få köpa hemman (ill skatte, och att då, före pröfningen angående skatleköpet, Vid vederbörlig domstol måtte varda, i närvaro af behöriga kronooch consistorii-ombud, i laglig ordning und:irsökt och pröfvadt, huruvida kronan eller kyrkan har jordeganderätt,, samt att såsom följd häraf jemväl förklaras måtte, att de uti administratif väg redan vidtagna beslut icke äro af beskaffenhet, att de kunna vara: hinderlige för eganderättsfrågors upptagande och afgörande i tvistevägp. : ; Likaså . begärde Rikets Ständer, i deras skrifvelse den 40 Nov. 1834, valt en allmän undersökning rörande de s. k. Kyrkohömmanen målte verkställas, hvarigenom på en gång utredes och urskiljes om och hvilka af dessa hemman tillhöra kronan samt böra med åboer af kronan förses, eller äro af beskaffenhet, att kyrkorna till dem hafva eganderätt och lagligen kunna dem bortstädjanr. Sist församlade Ständer begärde, sedan begge dessa åtgärder blifvit år 4830 och 48535 af Kongl. Maj:t vägrade, att genom behörigen förordnadt ombud å kronans vägnar stämning till vederbörlig domstol måtte ultagas och telan wföras, om ålervirnande af kronans jordegandeoch disposilionsrält till de ifrågavarande hemmanenp. Af allt detta synes, att ingen kränkning i kyrkornas och presterskapets rätt till. sådana hemman, som lagenligt tillhöra dem, varit eller är 1 fråga, utan. blolt att kronans rätt skulle återställas, der kyrkoförvaltning eller presterskap denna sig tillvällat, samt således -åboerna kunna återvinna den skatteköpsrält och den emot vanlig städja dem tillkommande :krono-åbo-räit, hvilka rättigheter de af ålder åtnjutit, innan 1819 års Kongl, bref vållade första ingreppet deri, samt 41823 och 4826 årens förordningar helt och hållet kränkte desamma. Sedan vi erinrat: om dessa förhållanden, skall det visas, att Rikets Ständers.. anhållan härom är rättvis och välgrundad, emedan, efter all sannolikhet, en stor, att ej säga största delen af de s. k. kyrkohemmanen i Halland, genom missbruk ! blifvit afhände från kronan, så att egandesamt dispositionsrätten till desamma olagligen inkräktats af kyrkoförvaltningen; och att denna sannolikhet redan. öfvergått till full. visshet, hvad en del af dessa hemman beträffar, på sätt det synes af redan i Kammarcollegii vård befintlige handlingar. Härvid skole, vi, lika med Insändaren, i Biet, gå tillbaka till den. tiden, då Halland lydde under Danmark, och således kyrkornas och presterskapets gods och inkomster i Halland, efter reformationen, lika med öfriga Danska ETOvinsernas, undergick en reduktion, hvarvid allt andligt (geistligt) gods indrogs till kronan och kyrkorna samt presterne erhöllo vissa bestämda ersättningar, dels i boställen och jord, dels i tionde, landtgille och andra årliga inkomster, samt slutligen i några s. k. novissa, intrader, hvaribland äfven städsmål, i vissa fall inräknas WVi:skole sedan, hvad Insändaren. icke. gjort, serskildt visa, att förhållandet: under den tid, då Halland warp pantsatt till. Sverige, äfven kan inverka på frågan om ; kyrkohemmanen; samt slutligen; hvad han förbigått, att, äfven efter Hallands afträdande till Sverige, de starkaste skäl finnas för den mMenint. a van att An Mies KL I Aes Alagliot kranan