Aftonbladet – 2 februari 1844, sida 1

Jag fick veta detta först följande morgonen ge nom gref Eberhard till: Fohenhborst von der Ktaue hvilken belt bestört inrusade till mig och frågad mig, hvad jag trodde om denna profetia. Uåder sådana omständigheter kunde jag icke s strängt hålla den mig å!agda tystnaden. Jag sva rade derföre: Tronarfvingen, prins Henrik, är bort rest, men denna afton skall han komma tillbak: och lösa alla gåtor och komma alla lögnproletio på skam. : Hohenhorst svarade: Jag vet att den galn munken icke talar af andanom; jag fruktar, at ban icke en gång har sagt det al sig sjelf, uta att helt andra personer hafva lagt honom det i mun nen. Icke konun;en, icke prins Filip heller. Dei tystlåtne, bleka svärmaren är icke äregirig. Mer Dominikanerne äro det och hersklystnä dessutom Som det tyckes, är ni, hr Greifenberg, fullkomlig lugn öfver prinsen, tronarfvingen? — Ja, vid min salighet! . — Så är det dock ett oförlåtligt fel, att jus nu aflägsna sig. Ja, i all underdånig vördnad va re det sagdt, en dårskap, som icke låter. rättfärdi. pa sig. Och detta fel begagna sig Dominikanernt utaf. ; De föra något i skölden, och det låter tän ka sig, att klereciet hellre vill hafva den svage skrymttande Filip till konung, än den stolta, kätterska Henrik. Dominikanerne pläga icke så dristigt och plumpt framkomma med sina afsigter da spela siugt och tvetydigt. De vilja nu ån gång pröfva hvad konung och adel säga om en sådar profetia, och vänja folket vid: denna föreställningen. En: simpel munk är det en lätt sak att straffa för lögn, och hvad frågar broder Bern