Aftonbladet – 1 februari 1844, sida 2

som hon tog sig, fulländade förtrollningen. De konungslige ynglingen kände sig likasom ovärdi en sådan närhet, och de kostbara rätter, som ma allenast för honom framsatte, kränkte honom, så som visade de honom ett föraktligt frosseri. Kamilla hade nyss fulländat sin måltid; hoi reste sig upp, böjde ännu en gång knäet lätt oci vände sig mot dörren. Kamilla, ropade borgherren, pblif qvar, vå höga gäst till äral) Hon svarade med en lätt skakning på hufvu det och gick. Prinsen blickade så irrande mot dörren, som såg han henne ännu. Han var likasom bländad af de; glänsande synen, och då han sansade sig, vände haj sig lycklig och stolt till herr Theobald och sade Den som älskar, älskar vid första ögonkastet. Hvad menar ni dermed, min prins? frågad herr Theobald allvarligt. Passion och öfverilnin; utgifva sig esomoftast för kärlek., Ni talar ett hårdt ord ! återtog prinsen. Kär leken är evighetens eller den Allgodes verk; d beröra oss båda och uppenbara Oss en salig be stämmelse. — Ni kallade mitt inträffand på denna borg betydelsefullt och skickelserikt Men vet: jag komraer icke blott för att hemt; den sista flaskan ur er skattkammare, utan fö; att förena edert vapen med mitt under konunga. kronan, innan det blifver buret med eder til sriften. Ja, vördnadsvärde herre! att kalla edej feder är min varmaste önskan. Jag älskar Kamilla, och detta, känner jag, är den bögsta sanRing inom mig. Eder kommande berre och koung skall ni icke undanhålla hans lefnads lycka.