Aftonbladet – 1 februari 1844, sida 1

underbart lyckades under hennes bänder, och sätte hon särdeles värde på dem. Herr Theobaldi ber traktade ännu: uppmärfksammare sin unga gäst; ty Kamilla bade förslösat hela sin b!omsterskatt, Tjenarne lyfte nu de tunga locken af silfverfaten, i hvilka :de utsöktaste rätter ångade och doftade, Prins Henrik var å sin sida ätvenledes förundrad, ty en kostbarare anrättning hade han icke kunnat vänta sig, om äfven hans ankomst på öflist sätt blifvit anmäld. Men imedlertid verkade den ljufliga ångan och den hersliga anblicken: af taffeln så inbjudande och lockande, att ban uppsköt den tillbörliga förvåningen öfver Todtenburgs allaherrligheter och under till en lägligare tid, och följde obetingadt herr Todtensteins inbjudning att betjena sig af förfriskningarna. Men han hade: knappt stillat den första hungern, då flygeldörren ånyo öppnade sig, och en jungfru ljudlöst, man förnam blott rasslet af klädningen, visade sig i hvita fotsida kläder; i de ljusbruna lockarne bar hon eit konstrikt arbetadt diadem, lit asom en myrtenkrans. Stora smaragder bildade bladen, och bärligt slipade diamanter blixtrade som blommor deruti. Omkring den stolta halsen visade sig ett perlband i flera rader, som tycktes vara arbetadt al samma stoff. Hennes gördel bestod utaf rubiner af omätligt värde, och långa snören af små perlor omxsåfvo de bara armarna, hvilka retande stucko fram ur de luftiga lifärmarna. Forskande betraktade burgherrn den strålande gestalten; Prinsen var hänryckt af synen, som närmade sig, och lätt som en seraf sänkte sig ned på ett knä och reste sig åter. -Derefter tog hon hans bägare för att vid skänkbordet