Aftonbladet – 29 januari 1844, sida 1

ner, att. sanningen iekeslyser oss:klarare, än de der små stjernorna under minskifvan :deruppe. Men det ljuset, som brann till den slöa, barnsliga, samla klosterherdens lugnande, — kanbända brinner det i dag för den arme sista gången, och ännu I natt uppgår?ett nytt ljus för. hans ögon och hans själ; så attban ännu bättre och tydligare kan, beskåda och förklara de små stjernorna der uppe, än jag ochandra svagsynta dödlige, som ensamme och hjelplösa trängta efter ljus ofvanefter. og Så tänkte jag och följde min jättelika ledare till gallret vid kyrkogårdsmuren. Liksom spöken blickade :likstenarne derigenom eller vinkade som : hvita armar ner i jordenssvala sköte — Döden: berörde gallret med sin lia, och knarrande vände det sig på sina hakar och flög dånande åter i lås, då vi gingo derigenom. i Gräsrmmattan var fuktig och hal; icke utan möda kom jag: fram öfver de ojemna grafvarna och grafkullarna, till dess vi blefvo varse en nyss uppkastad grift. Min bleka ledare sprang ner i den och: vinkade. mig at: följa. HipJag. kommer;, side jag -rysande; förskräckliga fadder!.; Ensam med:dig vandrar j2g genom nattens hemskhet: till. kyrkogården, följer dig öfver grafvar och likstenar till den nyssuppkastade griften... : Jag, följer, dig vidare, skullecock: ingen återgång, blifva. mig :öfrig.j :?Komin, ropade.Döden doft utur griften. 1aJag kommer, ropade: jag. Jag villiblott änNu, -en . gång. betrakta. ; mitt-jordelifs hemvist: — Samma,.,.dunkelomgifver.nu -den lyekliges: öfvermod: och; bekymret och eländet! Skulle man icke tro, -att splitet och missnöjet voro utdöda i denna7:den djupa svarta fridensverld? Och dock skall snart dagsljuset frambryta, och återgifva..de stuirande deras, sorger. och :dårskaper, — .Huru kort är vägen från lifvet derborta hit.tillgriftend Huru ; många. bafva ej. der. .under,;sin: lefnads: tid Ibeställt om sin åker, för att här fylla griften!