Aftonbladet – 26 januari 1844, sida 2

uu — — — — 2 ? 2 ? nm 2? rr mmm MM MUM på förberedt min stackars hustru, Nu blef mi; intet annat öfrigt än bära henne och dibarnet til mossbädden. Och lyckligtvis medförde förskräckelsen inga vådliga följler. . Kära -hustrul sade jag, då hon började åter hemta sig, det är ju endast vår fadder. Ack, klagade hon, hvar har du hittat på denna långa förhatliga bönstör, som ännu alltjemt skrämmer mig; kunde då ej det stackars barnet få någon reputerligare fadder? O, sade jag, xmången är mer än han ser ut för. Denna långa multnade:fågelskrämma kan väl vara något riktigt hanl Ja väl något riktigt, något öfver allt sker vida upphöjdt. yHvad är han? frågade hon, Jag vågar e ännu se på honom; jag är så rädda nEn god vän; belst kallar han sig den siste vännen, .men man gläder sig icke vanligtvis å hans bekantskap. Hvaraf lefver han? Det måste gifvas många tiggare, på det en mi vara rik; många dumbufvuden, på det en mi vara vis; många krukor, på det en må var: bjelte, och många undersåter, på det en må var: konung. Så måste och många dö, på det en må lefva.n Men jag vet ju ännu icke, hvad hans profes sion är?) : Förstå mig rätt! Det gifves en läkare, som kurerar hufvudoch tandvärk och all jorden värk. Man har ännu ej hört någon af hans pa tienter klaga, och tron gör salig. Men hvarföre ser han så torr och förfärlig ut?) ,Emedan han är en dansare, sade jag. Har dansar med gjåfve och kejsare, med konung furste, tiggare, klerk och lekman, med man, qvinna, gubbe, yngling, juagfru, dibarn, och gör språng. så att andan förgår. Men älven jag mistar andan, om jag skulle besvara alla dina frågor, och vill och kän du icke förstå mig, så vill jag hellre dansa -med vännen derborta Då kestade rain bustrn en stor blick på faddern och teg ödmjukt. Derefter gick hon till bordet ocn bredde en duk deröfver, samt smyckade det med gröna qvistar.