REVY AF TIDNINGARNA. Svenska Minerva, hvars redaktör synes haf fått en synnerlig hjertesorg af försöket till nyår visiternas afskaffande, har ännu icke uttömt det kapitel. Sedan hon förut expektorerat sig sje tillräckligt, komma nu insända betraktelser frå landsorten efter. Dessa hafva väl den oläger heten med sig, att vara något långdragna och I kasom litet gäspande af sig, hvilken sednare eger skap, när den yttrar sig hos en, lätt kan nar äfven de omkringstående att gäspa. Men de ir nehålla dock ett intressant karaktersdrag, sor förtjenar att räddas från glömskan. Man ser nem ligen väl, att det går Insändaren en smula till sin nes, att nyårsvisiterna skola afskaffas; men deita ut gör det minsta af hans klavan. Det värsta är — hor resco referens — att åtskillige af de förnäma låtit ne derskrifva (ordet är tryckt i Minerva på det vise! sina namn ibland andra hufvudstadens invånare hvilka i artikeln kallas Judar och Proseiyter, Crete och Araber,, hvarföre också denna handling kal las en hädelse. Vi medgifve verkligen det fa sansfulla för en riktigt förnäm, att på det vise encanaillera sig på en offentlig subskriptionslista men imedlertid kunde det, såsom tillägg här till, vara artigt att undersöka: 4:o Af hvilk det der folket af allehanda tungomål, består och 2:o hvad det egentligen är som skiljer d förnäma ifrån de öfriga och gör det så förnedran de för deras namnteckning att sällskapa med d förras. I förra afseendet finner man då, att all de der öfriga bland de tecknade likväl höra til den förmögna och bildade klassen af hufvudsta dens invånare, och bestå af aktade embetsoc tjenstemän, handlande, litteratörer och konstnäre m. m., och i det sednare afseendet känne v verkligen icke, att någon här i Sverge numer finnes nog förnäm, för att behöfva blygas för at komma i sällskap med annat hederligt folk, lik väl på en lista, som t. ex. på ett spektakel elle i en dansorden. Vi äro också öfvertygade, att d: ibland de subskriberande, som tilläfventyrs kunn: räknas till de förnäma, fullkomligt instämma denna tanka. Men just derföre är opinionsyttrin gen i Minerva betydelsefull, emedan den visar, at det icke destomindre ännu finnes en och annar individ eller något kotteri till den grad uppfylld af kolibradodisk inbilskhet och högfärd, att de an se en viss krets i samhället stå så högt öfvei alla andra, att det är en verklig förnedring fö den förra att sätta sig i någon sådan beröring med de sednare, som kan hafva utseende af jemn likhet eller tyda på något slags gemenskap; samt at! man anser sig böra göra ett försök att afskrä ma från hvarje handling, som nedbryter der stränga gränsen. Det märkvärdigaste af allt dett: är dock, att denna högfärd hemtar sitt begrepj om förnämheten, icke så mycket ifrån den större eller mindre betydenhet, som den ene eller andra kan innehafva i statens embeten, som fast mer: ifrån börden och vissa slägtrelationer, så att det egentligen är sjelfva namnet som Härvid skall utgöra hufvudsaken, och en maior eller kammarherre af vissa slägter anses betyda långt mer pi förnämhetens vägnar, än ett statsråd, om han i sig sjelf är rolurier, d. v. s. af simpel borgerlig upprinnelse. Många omständigheter angifva, att detta slags tokeri ligger långt djupare än mängden tror, .ehuru dess framträdande; inför allmänheten nu är mera sällsynt än förr. -;