Aftonbladet – 25 januari 1844, sida 2

Article Image
helt och hållet af Irland, hvars rigtning att emancipera sig gör det förra angeläget att förmå Ludvig Filip att icke understödja Irland. Derföre har drottning Victoria rest; derföre karesseror man kungen, som å sin sida anser för en moralisk triumf att hafva fått hennes besök, och vill betaga bertigen af Bordeaux allt understöd från Engelska sidan. Jag tror också, att detta syftemål vinnes; men Engelska kabinettet tyckes vilja vara väl med den ene, utan att vara illa med den andre. En mera bestämdt vänskaplig poliuk hade snmodat pretendenten att lemna England. Nu har man nöjt sig med att icke taga officiel notis af honom; deremot bar den höga adeln skänkt bonom furstlig hyllning. Ett kuriosum är lord Aberdeens vägran i Eu att emottaga Heders-legionsbandet, hvarmed Ludvig Filip ämnade med egen hand bekläda honom. Lorden undskylde sig med den förklaring, att hans emottsgande af denna synbara hedersbevisning skulle ådagalägga, att drotiningen varit utomlands, men att resan måste censeras cke hafva egt rum. Den plan, jag ofvan nämnt, att cedera venstra Rhenstranden tull Henrik, är ganska naturlig såsom rysk; ty 4:o syftar den att störta Orieanska lynastien, och som ett korollarium att qväfva de srundsatser, som höjt den på thronen (fastän denna slägt alldeles skiljt sig från dem); 2:o återstäles, i och med Henrik Vitec, det system, som är Ryssland och alla absolutistiska makter angenämt ; 3:0 förstärkes derigenom Franrike, hvilket — när konstitutionsprincipen icke kommer längre i betraktande — bör vara i ryska intresset, da Preussen och Österrike, ja sjelfva Enrland, derigenom, åtminstone relatilt, försvagas. Men huru besvara den frågan: hvad ersättning Preussen skulle erhålla för Rben-provinsen? Skall man gissa på Holstein, Sachsen, Hessen, Hancover til! och med? Ingenting är orimligt, nör fråga är ora att föryttra land och folk. Ken ersättningen blott tillvägabringas, så har Preussen lör öfrigt kanhända ingenting emot afträdandet af en provins, der ideerna äro regeringen alvoga, och deremot svmpatiserande med de i Frankrike rådande, det land, som, i anledning af olika politiska grundider, är för Preussens regering så fruktansvärdt, att den gerna bör draga sig utur gränsberöring med detsamma. Rhenlandet, dessutom, äger ingen annan geografisk kommunikation med den ötriga Preussiska staten, än medelst en militär-väg genom Hannoverska landet, bvilken Preussen medelst en konvention vunnit. Personligen lär kurgen lika gerna se Henrik V regera i Frankrike, som det önskas i allmänhet i absolutismens läger; men ty värr äro utsigterne svaga, och derföre akter man nog att blottställa sig medelst att öppet gynna pretendenten, den man eljest söker att stå väl med, så långt omständigheterna medgifva.

25 januari 1844, sida 2

Thumbnail