Aftonbladet – 24 januari 1844, sida 2

Z DET ENA VAÅRRE AN DET ANDRA. Uti Aftonbladet för d. 44 dennes omtalades såsom ett bevis på den obekantskap, kommunerna stundom visa om gränsen för sin lagliga, myndighet, att Qville församling i Bohuslän på allmän sockenstämma under pastors ordförande och i samråd med länsmannen fattat det vidunderliza beslutet att vid 46 rdr 32 sk. bkos vite förbjuda för allmänna och enskilda säkerheten såsom vådliga ansedda, äfvensom misstänkta personer, att utan laga skäl vistas utomhus från sojens nedgång till dess uppgång, eller företaga någon resa ur socken utan föregående anmälan hos länsmannen, som äger efter omständigheterna medgifva eller förneka det. Sådane personer skulle ej heller få visa sig försedde med knif, pisto!, skojarepiska eller jern för skada, vid vite-af 3 rdr 46 sk. bko. Afven beslöts, att den som lemnar husrum åt någon misstänkt person, sedan det blifvit mörkt, på annat ställe än der en sådan har sitt rätta hemvist, eller ock hyser misstänkt person från annan socken, skall böta 46 rdr 32 sk. bko. Detta beslut är, genom sin konflikt med Sverges lag, redan i sig sjelf ett af de skarpaste man hört omtalas, så mycket mera, som dervid voro fogade två listor af länsmannen, den ena öfver personer som ansågos misstänkta eller vådliga för allmänna säkerheten, den andra öfver ställen inom Qville socken, der tjufvar, våldsverkare och andra illa kände personer skyddas. Det är en formlig proskriptionsdom, som lägger en mängd menniskors goda namn och rykte helt och hållet i länsmannens band, och som, ehuru god meningen är, likväl icke kan undgå att leda till de gröfsta missbruk och orättvisor. Med så mycket större förvåning är det då, som man af en artikel i Götheborgs Hrndelstidning för d. 20 dennes erfar, att landshöfdingen i Götheborg, sedan besvär häröfver blifvit anförda af en del af de på förteckningen upptagna personer, uti formlig resolution, med landssekreteraren Engelbloms kontrasignation, fastställt sockenstömmobeslutet. Denna resolution är för märkvärdig, för att ej in extenso införas: Konungens Befallmingshafvande har öfvervägat besvärens innehåll, dervid, och med afseende å den klagan, som tid efter annan försports öfver allt mer och mer tilltagande: oordningar och våldsamma uppträden inom Qville socken, samt då socknemännen efter gi!ven uppmaning, enhälligt förenat sig om de ifrågavarande ordningsstadganderne, såsom nödvändiga till skydd för lif och egendom mot de i socknen varande våldsverkare och förbrytare, som störa allmän frid och säkerhet, bland hvilka klaganderne, enligt hela församlingens vid sockenstämma uttryckta mening böra räknas, Konungens Befallningshafvande finner, hvad klaganderne anfört icke verka till ändring i öfverklagade sockenstämmobeslut. Den härmed missnöjde etc. Götheborgs kansli d. 29 December 1843. CARL LÖWENHJELM. Carl Engelblom. Att fastställa en olaglig polisförfattnivg, beslutac af en menighet, är regan något äfventyrligt; men att såsom domskäl dervid anföra, att de klagande, enligt en vid sockenstämma uttryckt mening böra räknas Will vådlige personer, är ändå mer: för mycket af en laglig auktoritet. Man har vä hört talas om ett visst bref för några och 50 i sedan till en viss generalbefälbafvare, hvarigenom denne, af en med svenska förhållanden då ännt obekant hög person, auktoriserades att sätta er provins eller en del deraf — tors de la consti tution — utom konstitutionen —; men det är nu längesedan. Hr grefve Löwenhjelm, som utar tvifvel sjelf menat väl och länsfaderligt med sin resolution, har dock deri synbarligen vari alltför mycket ledd af sina traditioner från Wien vi skulle till och med knappast tro, att furs Metternich hade gjort det så galet. Det hela vi sar, att det ibland kunde vara bra för hvarj landshöfding utan undantag, att hafva något lite sett sig om i svenska lagboken och tillhörandt författningar; och vi undre, om landssekre:erarer kunnat utan reservation kontrasignera resolu tionen. EEE rn — Vid en bolagsstämma med Stora Koppar bergs bergslag har en af delägarne, brukspatror