Aftonbladet – 24 januari 1844, sida 2

UH V Mk MMMM MV VKKOVOVOVVttSSVSVSSR mm liken, till dess man hade så många, att de ånyo fyllde en graf. Under det de ännu voro i liflig strid, huruvida det var möjligt, att en död kropp ännu efter så lång tid kunde blöda, och den ena anförde, att den slagne blöder i sin mördares närvaro, en annan påstod, att fromma menniskors lik plägade svettas blod af längtan till grafven, en tredje åberopade sig på de af trä och sten förfärdigade belgonbilderra, hvilka af glädje eller smärta gråta och blöda, — var en ståtlig fremling i långa svarta kläder kommen till stället, betraktade pröfvande liken och blef stående vid den lilla gamla munken. Han tog fram ur fickan i sinmantel bindtyg, balsam och linne, kastade sig på knä och gjorde sig redo att förbinda de blödande såren. Då lemnade en liten herre i rik scharlskansmantel läkarnes krets, gick närmare till den svarta mannen och frågade: hvad gör ni der, min fremmande herre? Och harmsen öfver att störas, svarade fremlingen: bar ni ögon, så se. — Hvem är ni? fortfor den lille. oo Någon, som har annat att göra, än svara på era frågor. . — Känner ni ordspråket: lägg dig inte i det, som ej kommer dig vid? m Likgiltigt svarade fremlingen: Ar det då er sak att göra frågor? Den lille förgrymmade sig: Visst är jag befogsd att fråga hvarje läkare här i landet efter approbation och matrikel. De öfrige läkarne stego närmare och togo den Illes parti, hvilken de kallade herr öfverlifme