Aftonbladet – 22 januari 1844, sida 2

(EF OFES. AOUCeT.) Hr MAJOREN ÅKERSTEINS RÄTTEGÅNG. (Slut fr. Lördagsbl.) Afskrift af min skrifvelse JM 460, äfven till fångvårdsstyrelsen. Under åberopande af mitt JM 4148, till kong. styrelsen, dat. d. 25 sistl. Juli, till svar å K. S:s af d. 20 samma månad: får jag bärjemte äran åter;lemna de mig tillsände afskrifter i utdrag utur kongl. styrelsens instructioner för dirceetionerne vid korrek plions-inrätltningarne i Norrköping och Götheborg, såsom under närvarande omständigheter för kommen,dants-embetet här, alldeles obehöflige handlingar. Beträffande kongl. styrelsens -beslut: att då fånge eller korrektionist i tjenst frigifves, vissa autoriteter derom skola underrättas, och hvilket beslut i skrifvelse dat. d. 23 sistlidne Juli, migi går tillhandakom; orde konegl. styrelsen benäget finna, att jag uti mitt mM 448, (förut här ofvan åberopadt) redan bestämdt rånsagt mig allt dylikt skrifvande, hvarmed kongl. styrelsen efter mitt begrepp, utan all rättighet kommendanter å rikets fästningar, hittills belastat eller in ytterligare vill belasta. Hvad kongl. styrelsen följd och öfv:-rensstämmels: med kongl. brefvet af d. 28 Jan. 4839 befaller, skall blifva verkställdt eller iakttaget efter mitt bästa vetanle och förmåga, och så fort de militäriska göromålen et medgifva; med upsåt eller af brist på god vilja , skall intet bliva underlätet, men föreskrifter, så be skaffade som nu ifrågavarande, ställer jag mig icke ill efterrättelse,, utan i följd af Konungens nådiga beslut. AnkomHa skrifyels r ifrån kongl. styrelsen med befallningar, gifne utan Bäftighet, blifva derföre lagde till handlingarne, utan vidare åtgärd ifrån min sida. AA fr Min embetspligt tillåter mig icke att handla annorlunda, och befaller mig att handla så., . Vaxholms fästning d. 7 Augusti 1849., Af de båda nu anförde skrifvelserna, Ja 4148 och 160 synes: . 4:0. Att jag ifrån början ansedt de, genom kongl. brefyet af d. 22 Jan. 1839, emellan fångvårdsstyrelsen och kommendanter å fästningarne uppkomna tjensteförhållanden, alldeles så som jag dem ansåg då fråga uppstod om Jonssons bestraffning — och alldeles så som jag dem ännu anser och måste anse. 2:0 att jag för mer än ett år tillbaka eller snart efter emottagandet af befälet å fästningen insåg nödvändigheten af ett bestämdare bestämmande å omnämnde tjensteförhållanden. Och 53:0 att jag vid första tillfälle af allvarligare beskaffenhet, uttryckligen, dock hvarken uti för fångvårdsstyrelsen, eller det mig i näder anförtrodde embete opassande ordalag, tillkännagaf huru jag uppfattat det nämnde kongl. brefv:t. Till kongl. krigshofrätten hemställer jag nu vördnadsfullt: Kunde jag, då från fångvårdsstyrelsen ingen invändning gjordes emot mitt sätt att se saken, då slutligen den då ifrågavarande fången Jonasson (utan vidare skrifverier från min sida) genom styrelsens försorg blef utlemnad i tjenst, kunde jag då annat tro, än att styrelsen vid närmare eftersinnande funnit det den af mig yttrade åsigten vore den rätta? Kunde jag annat tro, då så lång tid förflöt utan att minsta örklaring af det omnämnde kongl. brefvet, ej heller någon upplysning eller tillrättavisning om annat ordaför-tånd eller andemening deraf, på någon väg kommit mig tillhanda? Kunde, borde, eller fick jag, under sådana omständigheter och tvärt emot gällande, klara och bestämda författningar, hvilkas till. aro och kraft, äfven af krigsfiskalsembetet blifvit erkänd (af d. 24 Aug. 1824 m. fl.) efterkomma fångvårdsstyrelsens föreskrift att ändra det straff jag en gång ålagt Jonsson? Egde jag rättighet att så underlåta uppfyllandet af en mitt embete åtföljande skyldighet? Att så efterskänka en detsamma tillkommande rättighet? Om jag gjort mig saker till sådan flat, otidig eftergifvenbet och i följd deraf oroligheter och insubordination bland fångarne inom fästningen uppstått — hade jag icke i sådant fall blifvit tilltalad och dömd —? Jo, säkert — och då — med rätta. Uppmärksamhet förtjenar det fångvårdsstyrelsen icke vid handlingarne bifogat min skriivelse JM 448, ehuru jag den uti berättelsen af d. 4 April d. å. uttryckligen åberopat. —? —! Mycket upplysande skulle blifvit om jag här tillika kunnat anföra äfven en och annan af fångvårdsstyrelsens skrifvelser till kommendanten å Waxholms fästning; men jag måste nu afstå från den fördelen vid mitt försvar, dels emedan de icke för ögonblicket äro mig tillgänglige, dels emedan denna skrift redan är nog lång och tiden kort. Fångvårdsstyrelsen bar vid åtskillige tillfällen, försökt att behandla mig, icke såsom en af Konungen tillsatt kommendant, en i dess höga namn inom fästningen befallande embetsman — utan såsom en af fångvårdsstyrelsen befullmäktigad, af den beroende och under dess befäl helt och hållet lydande tjenare! Till sådane försök räknar jag äfven det att sans fagons medelst en öppen skrifvelse kalla mig till inställelse på bestämdt klockslag dagen efter. Skrifvelsen innehöll icke en gång ett ord om ändamålet, hvarföre man ville se mig inför styrelsens bord, och var underteknad blott af sekreteraren hvilken dertill med icke ditsatt sin titel eller i hvad egenskap han kallelseför