Aftonbladet – 22 januari 1844, sida 1

BÖDEN FADDER. SAGONOVELL AF DR MH. SCHIFF. FÖRSTA BOKEN. På spetsen af Holgonberget, som reste sig hög! öfver alla närliggande klippor, stod ett urgammalt kepell, hvilket redan på betydligt afstånd var synbart för de fromma pi!grimerna. Bredvid detsamma hade en from eremit byggt sin hydda och bebodde den behagliga ensligheten med en liten skör flicka, som han utgaf för ett hittebarn; men man ville veta, att det var dottern till en bannlys! och beryktad slägt, som fordom ster och mäktig herrskade i trakten. Maria kallade sig det sköna barnet, hade helt gullgula hår och ögon så klara och blå, att man icke kunde se något älskligare. För att utdela de läkemedel, hvilka eremiten försfod att tillreda, och hvilka man prisade såsom undergörande, och för att emottaga de lifsmedel och allmosor, som man i rikligt mått gaf för dem, red hon, då hon visade sig i dalamne, på en brokigt utsirad bjort, hvilken helt vild och hotande visade en hvar hornen, men som var så tam och tillgifven henne, att han kom fram på hennes rop följde henne utan att ledas och nästan lyssnade til hvarje heanes minsta ord och vink. På båda sido: om sin fruptimmerssadel hade hon stora korgar för att deri förvara a!lmosorna. , Men blott fögs och hvad som passade sig för en karg eremit kost, förde hon hem; det mesta utdelade hon genast åter bland pödlidande. Emedan hon blot uppfyllde eremitens befallningar och föreskrifter uppehöll hon sig ej länge någonstädes. Sällar hörde man mera af henne, än Gud vare med er) och ptef väln, men dessa ord uttalade hon med ef så ljuf, silfverren barnstämma, att mången ön skade vinna några flera ord af henne. Men alltic hade hon stor brådska och hon lemnade till oct med allmosorna i sticket, om man dröjde alltföl länge dermed. Lätt och behagligt, som hade hor