Hr o 2 N A 4 RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Kongl. Maj:ts utslag angående Hellström, Ham marström och Lawrell. Såsom läsaren torde påminna sig, voro uti mål rörande den famösa inbrottsstölden som föröfvades December 4841, å friherre J. C. Adelsvärds konto vid Blasiiholmsgatan, inblandade åtskillige personei nemligen förre sergeanten Frans Richard Hellströnr förre fabrikören Pehr Hammarström och fabriköre Johan Fredrik Laurell, hvilka åt gardisten Ericssor som inbrottsstölden föröfvat, dels på en biribiklub dels i banken vexlat största delen af de stulna sed larne; hvarföre de äfven — såsom de der haft kän nedom om att de af Ericsson innehafda penningarn voro otofligen åtkomna, och det oaktadt dels emot tagit och förvexlat en del deraf, dels afvetat att e sådan vexling skett, men det icke anmält — af Krigs rätten dömdes, att för så stor del af de tilgripn penningarne, som de. sjelfve vexlat eller avetat bli vit vexlad, stånda tjufsrätt och böta tredubbla belop pet, pemligen Hellström 44,700 rdr, Hammarströn 7,800 och Laurel! 43,500 rdr allt banko, eller, vi bristande tillgång, undergå 28 dagars vatten och brö och en Söndags uppenbar kyrkoplikt, samt dessuton till ersättningsskyldighet för hvad af det stulna son icke kunnat tillrättaskaffas; hvilket Krigsrättens be slut äfven af Krigs-hofrätten fastställdes. Sedan bemälde Hellström, Hammarström och Lau rell hos Kongl. Maj:t häröfver anfört besvär, ha Kongl. Meaj:t genom utslag af d. 45 Nov. 18453, mer ändring af Krigs-bofrättens beslut i hvad Hellström Hammarström och Laurell angår, förklarat sådan be visning icke hafva emot dem förekommit, att de, emd sitt förnekande att hafva afvetat, det ifrågavarande, a Ericsson ianvehafda sedlar, varit olofligen åtkomne kunna till ansvar och ersättningsskyldighet fällas. Detta mål lemnar ett ganska märkligt bidrag til den ofta, men lyckligtvis mera sällan på ett så skä rande sätt som här, vunna erfarenheten. att personei kunna i tvenne instanser blifva dömde till de svåra ste ansvar, men sedan i Högsta domstolen frikän nas. Aftonbladet, utan att för öfrigt i något afseen: de taga de ifrågavarande herrarnes parti, emedan der der vexlingen och umgängelserna på biribiklubben all. tid utgöra för dem, lindrigast sagdt, ganska ofördel. aktiga omständigheter, yttrade dock genast ifrån början sin tanka om det lagstridiga i beslutet att döma dem såsom medbrottslige i tillgreppet, och till tjufsrätt. Moan torde ännu minnas, buru detta omdöme då ådrog Aftonbladet ett om lika mycken kögdragenhet, som juridisk okunnighet vittnande anfall af en insändare i Svenska Minerva. Nu har imedliertid Högsta domstolen genom sitt utslag bekräftat riktigheten af denna mening. Månne sådana fall som des sa icke någon gång ändtligen skola öppna ögonen på vederbörande, angående olämpligheten och vådan för lag och rätt af alla sådana blandade domstolar, der större delen af ledamöterne består af icke tagfarne personer. Om man öfver hufvud antager, attlagkunskap och juridisk bildning fordras hos en domare, så ir detta framför allt angeläget i brottmål, der det illtid är mer eller mindre fråga om personers lif, välärd eller goda namn och rykte, och det är dåså nycket orimligare när domrarne i sådana mål skola itgöras af män, hos hvilka de kunskaper saknas, vilka fordras att bedöma målets juridiska beskaffenet, som de saker, hvilka förekomma vid de blanlade eller special-domstolarna, ofta äro af ganka inveckl.d beskaffenhet. Endast den trängande wödvändigheten, såsom t. ex. i krig, der tiden icke nedgifver att uppskjuta med undersökning och bestraffing, kan derföre i vår tanka ursäkta !hvad man uner andra förhållanden måste ifrån juridisk synpunkt nse såsom ett missbruk i institutionerna, hvilkas reormerande man ock många gånger yrkat. RR r—E—L — Det berättas, alt en al rånarne å kammarunkaren Lagerstråle, moachinistpojken Ekman, gått en mensliga rattvisans straff i förväg, och hängt sig en ha!sduk i arresten under Rådhuset. — En qvinna har i dag kommit upp till poiskammaren med ett litet barn på armen, som för ågra veckor sedan bli!vit inlagt i hennes säng tillika ned en dopsede! och 2 rdr bko, men som modren edan ej afbörts, begär hon nu Ö!verståthållareembeets hjelp avt blitva af med barnet. Vi känna ännu cke hvad beslut i anledning häraf kommer ati fattas. örmodligen skall modren eftersökas och barnet imedrtid intagas på barnhus-t. — Ät