Aftonbladet – 20 januari 1844, sida 2

TEATER. Eeligt löfte i gårdagsbladet, återkomma vi till sn något närmare berättelse om Mad. Birch-Pfeiters dram Natt och Morgon. Pjesen är bearbead, såsom jemväl förut nämnts, e ter Bu wers bekanta roman af ssmma namn, hvilken äfven finnes utgifven i Svensk örversättning. Intrigen hör till le i England med en viss förkärlek omfattade: ett hemligt Gittermål; likväl icke at det slaget, som den skottske smeden i Gretna-Green hel.ar med sin kraftfulla band, utan ett, som stadfästats genom en af vanlig anglikansk prest i Wales efter alla former väl förrätltad vigsel. Orsaken hvarföre Lord Filip Beaufort imedlertid ville hålla sin lagliga förening med Katarina Morton hemlig, är tillräckligt känd genom den allmänt bekanta romanen, som verkliven hör till Bulwers snillrikaste och mest omtyckta. Den Buech-Pfeifferska bearbetningen börjar med en scen, hvaruti Mistriss Katarina uppbär skarpa, men välmenta förebråelser af sin bror, den bedeslige lärftskrämaren Roper Morton, hvilken, liksom alla andra, anser Katarina lefva i ofagligt förhållande till Lord Filip. Redan i första akten timar den sorgliga katastroten, då Filip Beaufort genom en otörsigtig ridt förlorar lifvet, utan att hatva uppgifvit hvarest det dokument förvarades, som intygade hans vigsel med Katarina, och utan att genom testamente hafva försäkrat henne och deras gemensamma barn, Filip och Sidonie, oir någon egendom. Den bedröfliga följden inträffar genast: lord Filips broder, Robert Beaufort, bemäktigar sig hela det rika arfvet elter den döde; och har den lågheten, ej blott att förklara sina brorsbarn för bastarder (en älsklingstitel i hans och hans förtrogne svågers, lord Lilburnes, mun; men på hvilken pjesens öfversättare kunde hafva sparat), utan tördrifver äfven den olycklga Katarina från bus och hem, öfverlemnande henne åt nöd och ett elände, som ryckte henne förtidigt till grafvens rand. I andra akten-se vi oss hos bokbandlaren Piaskwith och hans värda fru i Birmingbam. Den unge Filip Beaufort, nu blott bärande namnet Morton efter sin mor, står här engagerad i boklåda; men rymmer bort till London vid underrättelsen om sin mors annalkande död, sedan han likväl gjort en hastig bekantskap med vagabunden Gawtrey. Tredje och fjerde akterna äro de pikantaste. De föregå i Paris, först i William Gawtreys giftermålsbyrå, sedan i de falska myntarnes underjordiska hvalf, dit äfven Filip Morton blifvit lockad, och slutligen hos den sköna markisinnan Eusvenie de Mörinville, som bhfvit kär i den unge Filip, på bemliga vägar gjort sig bekant med hans sorgliga öde, och besluter att rädda honom. Med fara för sin egen heder gömmer hon honom undan polisens ögon. och skaffar honom öfver til! Airika, till fransmännens Algerinska koloni, der F:lip genom t:pperhet! och ridderligt, ädelt väsende snart bekommer he derslegionen och öfverste-grad i franska armeen. I femte akten återfimna vi oss i London. Mad. Birch-Pfeiffer tillåter sig här betydliga förändringar af Bulwers utveckling. Mistress Katarina lefver: hennes förmodade död bade inskränkt sitill en öfvergående svindel. Morkisinnan Måerinville uppträder i London såsom de olycklige Mortonernas skyddsengel. Förklädd till hushållerska, i Lord Lilburnes tjenst, biträder hon hbufvudsaktigen vid katastrofen af Vigselattestens återfinnanande. Så obeskrifligt man ,än under Mmåhga års