Aftonbladet – 19 januari 1844, sida 1

löpgrafven, derigenom att roan då sätter hans arbete under vatten. Det härtill nödiga vatten skulle bemtas från de vattenpussar, som alltid finnas någonstädes i äfven annars torra vallgrafvar, och medlet att förflytta det i fiendens löpgrafvar skulle utgöras af vanliga brandsprutor. Så löjligt detta förslag än föreföll, beslöt man ändå ait anställa ett försök dermed 4783, ock resultatet bie! ganska tillfredställande: sappörerna kunde ej längre fylla deras mullkorgar med den till lös pyttja förvandlade jorden, löpgrafvarne rasade ihop och mineringsarbeten -befunnos overkställbara. — DArgcon, som Jedde dessa försök, förklarade, att sprutorna frambragte ett konstgjordt slaskväder, som alldeles hindrade helägringsarbetet. Jemaribres förslag har i en sednare tid blifvit pröfvadt af general Rogniart, och jag deltog sjelf i försöken, på krigsministerens anmodan. Vifunno sättet ganska brukbart och att den enda svårigheten vid dess användande låg i tryckpumparnes tjenliga konstruktion för alla möjliga fall. och deras nödiga matande ur vallgrafven. Dessa svårigheter skulle icke finnas i Paris; ett rör af gjutjern, ledtlångsåt ringmuren från de dammar, som hållas fyllda genom turbinerna vid Pontneuf, och på detta rör här och der anbragta kranar för sprutslangar, är allt som behötfs att öfverhölja vallens glacis med vatten, bvar som helst; en enda man kan sköta hvar sådan krantapp. Genom andra rörledningar, i hvardagslag nyttiga för att skaffa vattentillgång åt samtliga våningarne i alla den stora stadens hus, hade man under en helögring i sin makt att, utan sprutors framforslande och utan egentligt sprutmanskaps biträde, släcka hvarje eldsvåda, som kunde tändas genom fiendens bomber och brandraketer. Den ifrågavarande vattentillgången är för öfrigt nödvändig, för att emellanåt skölja den nya vallgrafven utanför ringmuren. Denna graf, om än tom, hålles dock alltid genom regnväder fuktig på bottnen och höljes der med en mängd kärrvexter. Men ur detta koostgjorda kärr uppstiga skadliga ångor under den varmare årstiden och alstra farsoter. Till detta ondas förekommande måste vallgrafven som oftast sköljas med friskt vatten; men utan den ifrågavarande tillgången derpå, är sådant ej möjligt. Utmärkte läkare, som jag häröfver rådfrågat, erkänna ej blott nyttan af deuna sköljning, utan ha formligen uppdragit mig, att enständigt yrkd derpå. Då Parisiska municipalrådet ej skytt stora kostnader för att göra en del låglindta qvarter sunda genom kanaler, bör det ej beller tillåta, att Paris kringhvärfves med ett konstgjordt kärr af 60,000 alnars längd. Efter dessa deduktioner förutser jag ej mer än en svårighet ännu. Huru,, torde man erinra, pskall det blifva möjligt, att i våra finansers närvarande skick ytterligare föröka den oerhörda kostnad, som styrelsen redan har slösat på hbufvudstadens befästarde?, Se här mitt svar: Det vattenverksarbete, som är i fråga, skulle till den grad förstärka ringmurens skyddande förmåga, att man, efter antagandet deraf, ej mera skulle kunna tala allvarsamt om behofvet af mnågra detacherade fästen. Utgiften för slussar, turbiner, dammar, leduingsrör, skulle ej uppgå till hvad ett enda detacheradt fäste kostar. Dessutom är vattenverksanläggningen nödvändig, utan afseende på befästningen, och anslaget dertill skall i alla händelser komma att upptagas i det förslag, som kamrarne komma att år 1844 diskutera, angående behofvet att göra Seinen segelbar ofvanför Paris. Kostnaden för turbinerna kommer att falla ensamt på Paris, som ensamt hemtar nytta deraf till uppfordring af vatten för en mängd qvarter, hvilka för närvarande sakna omedelbar vattentillgång. . . I det föregående har jag till en början ställt ringmursbefästningen under Napoleons och Vaubans patronage; jag har sedan gått vidare och ådagala,t verksamheten af detta skyddsvärn, genom bevis från sjelfva sakens natur, begripliga för hvem som helst, och visat att man — utan serskild kostnad, när de isolerade fästena bringa ur räkningen — kan åt försvaret medelst ringmuren gilva ännu mer kraft än man förut kunnat föreställa sig. Det återstår nu blott att vederlägga de inkast, sor biifvit gjorda mot befästandet af Paris medelst en ringmur, så väli militäriskt som i politiskt bänseende. Detta skall blifva föremål för ett tredje och slutligt bref. ) . F. Arago. 7 Deputerad från Pyrenees-Orignta!es.n . (Forts följer.) ) Författaren ingår bär i en undersökning öfver sätset att åstadkomma dessa godtyckliga vattenflöden och att mot fienden betrygga medlen dertill. Efter åtskilliga jemförelser öfver de vattentillgångar Paris redan äger i Ourcq-kanalen, med hvad Seinen .skulle kunna erbjuda medelst den nyss förut omnämnda uppdämningen deri och användandet af det sålunda tillskapade vattenfallet på sex turbiner, finner han det sednare sättet icke blott böra föredragas, utan vara det enda tillförlitliga. Han visar huru alla vilkor för ändamålet skulle derigenom kunna uppfyllas, och att man dessutom vunne dermed en kraft till förmalning af det mjöl, som Paris behöfde under en belägring, oberäknadt fördelarne af vattningstillfällen i fredstid, för att göra vissa öde nejder kring Paris fruktbärande. Hela denna deduktion. är utan tvifvel ganska bevisande för hvad författaren yrkar; men den är af så lokalt interesse för Paris, att Aftonbladets läsare i allmänhet skulle förbigå den; hvarföre Red. gör så äfven. RA — om Bun Or. ÖÅåG IA -— oi. Ma OL. STOCKHOLM den — Jan FI