Aftonbladet – 19 januari 1844, sida 1

DEN STORE VETENSKAPSMANNEN ARAGO TRE BREF OM FÄSTNINGSVERKEN KRING PARIS. . (Forts. fr. gårdagsbl Men vi kunna lemna dessa försvarsmedel der hän; ty stormlöpningen skall icke lyckas änd: den skall ej ens försökas, om den belägrade blot drager sig tillbaka till förskansningen framför in gången till den anfallna bastionen. Om fiende också då beträdde brechen, skuile ban vid besti gandet af bastionens bröstvärn befinna sig i ome delbart och nära skotthåll för den inre förskans ningen, och icke ha annan utväg än att så for som möjligt kasta sig tillbaka i vallgrafven.: Al upprätta: dessa inre förskansningar på förhand skulle dock medföra en ofantlig kostnad, jemför lig nästan med bufvudbefästningen; man vänta alltså dermed till dess att fienden valt sin an fallspunkt. Men i vanliga fästningar inträffar e sällan att det då är försent, och att besättningen trötthet jemte invånarnes ringa mängd vägra ut förandet med tillbörlig skyodsamhet af så stor arbeten. I Paris åter möta ej sådana hinder; de skola medlen ait eiter bebof förskansa bastioner nas ingångar aldrig saknas, och en belägringsarm följaktligen icke nå sitt mål, äfven om han kund bestiga bröstvärnet någonstädes. Han måste iså dant fall kunna. inom den trånga rymden af er breche förskansa sig sjelf emot den inre förskans ningen och ditföra ett till dennas eröfring nöd: vändigt artilleri; men ett sådant sätt att fullfölj: en stormlöpning skulle förlama modet hos der tappraste och envisaste. Conde sjelf har gifvit oss exempel på en dylik förlamning, framför Lerida 4647: han hade besegrat alla hinder när han upp: täckte, att i samma stund löpgrafven öppnades bade fästningens komrmendant, de Britt, börja uppföra en skotifri förskansning af murverk in nanför den anfallna fronten — och ban upphäfde belägringen. Carl V såg sig nödsakad till det samma, sedan breche redan var skjuten, vid be lägringen af Meiz 13532, och af sarama orsak. Slutresultatet är alltså: att ringmuren kring Pa ris ej kan anfallas med ricochettskott: att de belä grades artilleri alltid måste blifva belägringsarmåens öfverlägset: att fienden ej kan retranchers sig tillräckligt för att skjuta breche: och att om han än kunde det, och blefve mästare af en breche, så skulle han på brechen möta en inre förskansning, hvars eld nödgade honom att genast vända om. Mera behöfs visst icke, för att rättfärdiga hvad som sades af Vauban, den skickligaste intagare af fästningar, som krigshistorien känner, när -han påstod att Paris kunde göras ointagligt Jag skall det oaktadt bevisa, att man kan. ytterligare förstärka allt hvad Vauban föreslagit och uttänkt, genom kraftigt användande af de valtenlillgångar, som Paris numera kan tillämpa på sin befästning. Man behöfver ej ha bivistat någon belägring för att inse huru nyttigt det skulle vara för Paris, i händelse af ett anfall, att fienden på ömse sidor om öfra Seinen saknade medel att öfverkomma strömmen, utom på långt båll från staden. Att efter behag beröfva Seinen alla vadställen, äfven sommartiden och när vattnet är lägst, skulle vara af en oberäknelig strategisk vigt. Detta ändamål kan vinnas utan svårighet medelst slussportar vid Pönt-Neuf. Genom ganska enkla åtgärder blefve det sålunda möjligt att uppdämma strömmen till 8 å 40 alnars större djup och att efter behof åter sänka den till det vanliga. Denna godtyckliga uppdämning vore för öfrigt oskattbar i kommercielt hänseende; den skulle göra flodfarten möjlig vid tillfällen, då den annars plär hindras af torka; den skulle lätta tillförseln och varuaflastningen på flera ställen vid stadens inre baminbryggor — vid Bercy, o. s. v. Anläggningens nytta bör kunna medgifvas lika mycket af befästnångens gynnare och motståndare, emedan den icke blott vore ett kraftigt värn i krig, utan ifven ett befordringsmedel för trafiken i fred. Som försvarsvapen äger den stort värde. Vauhan: fästade föga vigt vid vallgrafvar som stänligt äro fyllda med vatten, derföre att de försvåsa utfall; men sådana vallgrafvar deremot, som kunna fyllas med vatten och tömmas efter kom