Aftonbladet – 18 januari 1844, sida 3

IEA nämligast normanniska tornet, hade under denn id tjenat dels till förvaringsrum för byte, son cke nog hastigt kunnat bringas om bord, del ill gömställe för Algiererne, och Vespasiano had lerföre nästan råkat i förtviflan, då hans fader s uilvarsamt ifrade på giftermål med Julia. Reda nnan detta afslutades, hade den öfverenskommel sen träffats mellan den unge grefven och Hay keddin, att hon om några veckor skulle utlem nas till den sednare, då det kunde ske med min dre uppmärksamhet, än genast efter förmälnin en; men Julias första anblick bade på Landolin; sjort så mycket intryck, att han fast besluti sälta sig emot detta bofstycke. Vespasianos upp växande böjelse för Julia förbigick han visligen ifvensom att han haft någon del i grefvens mord fastmer lät han förstå, att Vespasiano sökt uppe hålla deyen genom allehanda knep, för att afloc. ka honom än flera penningar, och att denne di lockat grefven om bord på sin galer och tagi hans hufvud. Landolina tillade, att han nu va alldeles upptröttnad af detta ostadiga lif och ha de samlat en ansenlig förmögenhet, som han på flera ställen nedsatt i säkerhet, och tänkte nu fali Julia ville skänka honom sin vänliga hand att försona sig med samhället. På Sicilien, slö han, voro de, såsom alldeles obekanta, i fullkom lig säkerhet. Vän och fiende skulle tro, att Ju lia omkommit vid stormningen af slottet, oc detta så mycket säkrare, som Algiererne besluti att sticka dea gamla byggnaden i brand, och hvil ket. man på den rodnande himlen kunde förmod: att de redan verkställt. Julia kunde icke undgå att i sitt hjerta gi Landolina rätt i denna sist yttrade förmodan, di