Aftonbladet – 18 januari 1844, sida 3

— Uti Svenska Minerva för i dag läses följande: Vid Svenska Akademiens högtid, sistl. måndags afton, lärer vid bortgåendet en åhörare hafva uttryckt sin belåtenhet med det lilla han kunnat i trängseln förnimma, tilläggandes att han liksom tyckte sig hafva bevistat ett sammanträde uti Samfundet pro fide et Christiantismo. Huruvida recipientens tal kunnat gifva någon anledning till detta yttrande, må lemnas derbän. Vi, som hvarken gilla eller ogilla de nu brukliga afvikelserna från Akademiens statuter, taga oss allenast den friheten att anmörka, det framlidne H. E. Hr Grefve af Wetterstedt icke tillät sig några afsteg och spaltfyllnader, då han, under förnållanden dem Stiftaren minst kunnat förutse, kom att intaga den plats, som Frih. G. M. Armfelt hade, genom inträdet i en fremmande makts tjenst, lemnat ledig. Grefve Wetiterstedt talade då öfver Rector J. Murberg, hvars rum i Akademien Frih. Armfelt hade, vid sin rehabilitering, fått, med Akademiens höge beskyddares minne, intaga. Men mycket är nu olika, och huruvida Akademien, vid sina val under det sednaste decenniet, i allmänhet förfarit efter sin höge stitares syftemål och mening, det kan vara tvifvel underkastadt. Ett par sådana val till, och Akademien blifver då, hvad man kallar, ett svart Consistorium, om än icke alldeles ett samfund pro fide et Christianismo. Troligen skulle stiftaren sjelf, om det tilläts honom att nu kasta en blick på sin mest älskade sti telse, utbrista med Fredrik den store, ehuru i en annan mening: Cest assez!n ——TNEK TY TVR NNOn—