Aftonbladet – 18 januari 1844, sida 3

tfru hon tillförene för dylik förseelse undfått tjens liga varningar. Utaf de i anledning häraf från orten infordrade handlingar inhemtades: att sedan bemälde qvinsperson vid förhör i Umeå landskansli den 8 Juni 4842 erkänt, det hon den 43 nästförutgångne Febr. i sockengarfvaren J. Ohmarks Ji Bodan hus, beläget 34 mil från Löfångers kyrka, i närvaro af en talrik folksamlig bållit andaktslömnmingar, under det gudstjensten i kyrkan fortfor, landshöfdingen förehållit henne så väl denna, mot lag och samhällsordning stridande, åtgärd, som ock hennes gensträfvighet att, på kronobetjents erinran, med sina föreläsningar upphöra, hvarjemte hon biifvit anmanad att för framtiden ställa sig lagar och författningar till efterrätltelse, men att hon det oaktadt den 23 och 26 sist!. Mars hållit ofvan omförmälde föreläsningar hos bonden Pehr Nilsson, samt att hon sedermera ej allenast med dylika sammankomster fortfarit, utan ock Söndasen den 43 och Måndagen den 46 sistl. Okt. hos bonden And. Wiklund i Lund haft samlad en större hop af allmogen, för hvilken hon hållit föreläsninzar samt jemväl uppmanat till efterföljd af hennes otillbörliga förfarande. Jemte anmälan härom hos Kongl. Meajt:t, hemställde Justitiekanslersembetet att, då Maja Lisa Nilsdotter icke kunnat, i den ordning K. brefvet d. 23 Mars 4858 föreskrifver, genom föreställningar förmås att med ifrågavarande otillåtna sammankomster och andaktsö ningar upphöra, Kongl. Maj:t måite tillåta att åtal finge för hennes i sistnämnde afseende under Mars och Okt. månader innevarande år begångna förseelser vid domstol anställas. I anledning häraf har Kongl. Maj:t den 7 nästl. Dec. förklarat, att något åtal vid domstol mot bemälde qvinsperson nu icke må äga rum, men att om bon, efter af landshöfdingen erhållna förnyade varningar, hädanefter skulle med dylika, mot ordning stridande förseelser beträdas, landshöfdingen då må ega alt, utan vidare anmälan, låta henne vid domstol tilltala; och förväntade Kongl. Moj:t, att den henne-sålunda visade nåd må lända henne till varning att för framtiden sig från dylika förseelser afhålla. (Eeclesiastiktidn.) — Följande bidrag till den välbekenta erfarenbeten om de orimliga svårigheter och omgångar, som lagen lägger i vägen för skiljsmessa i äktenskap, äfven der båda makarna äro ense derom, läses i Ecklesiastiktidningen: Sedan torparen Håkan Olsson i Fastarp hos Faurås Häradsrätt mot pigan Joh. Larsdotter i Hellarp, hvilken, af honom häfdad med barn. blifvit såsom hans fästeqvinna kyrkotagen, väckt påstående om upphäfvande af den sålunda dem emellan påbörjade äktenskapsörbindelse, så hade Häradsrätten, medelst utslag den 28 Maj 41839, efter det Joh. Larsdotter käromålet medgifvit, förklarat något vidare utlåtande deröfver icke erfordras; hvaremot Consist:m i Götheborg, hos hvilket Håkan Olsson derefter anmält sig till ski!jebrefs erhållande, uppå anförda skål yttrade sig ej kunna det begärda skiljebrevet bevilja. Uppå af Håkan Olsson i anledning deraf hos Kongl. Maj:t gjord anhållan, att ifrågavarande äktenskapsförbindelse måtte varda upplöst och Consist:m förständigadt att skiljebref meddela, förklarade Kongl. Maj:t den 29 Augusti 1840 denna fråga icke tillhöra Dess omedelbara pröfning, samt öfverlemnade bandlingarne till Justitiekanslers-embetet, för att, i aseende å hvad vid behandlingen af detta ämne förekommit, tillse, om och hvad åtgärd kunde ega rum; hvarefter Consistorium, hvarest v. landsfiskalen P. Pettersson, efter uppdrag af justitiekansleren, å Håkan Olssons vägnar, väckt nytt påstående om upphäfvande af omförmälde äktenskapsförbindelse, den 28 Dec. 1842 sig utlät, att, enär Consist:m af Häradsrättens ofvanberörde utslag inhemtat, det nämnde Rätt hvarken, på grund af 43 Cap. 7 S Giftermålsbalken, dömt till skilnad i det påbegynta äktenskapet eller förklarat det gjorda äktenskapslöftet fåst och bindande i hvilket fall med dem bordt förfaras efter K. Förordningen d. 3 April 1840, Consist:m icke kunde Håkan Olssons anhållan bifalla. Häöröfver anförde denne sistnämnde besvär hos K. M:t och yrkade, att, som Joh. Larsdotter medgifvit skillnad i den dem emellan påbö;j de äktenskapsförbindelsen, hvilken sålunda ej vore af annan egenskap, än den, som i 40 5 Cap. G ftermålsbalken omförmäles, hbvadan det ålegat Consist:m att, jemlikt 4 46 Cap. Kyrkolagen och K. Förordn. d. 3 April 4810, det begärda skiljebrefvet utfärda, Corst:m målte i nåder anbefallas samma skiljebref meddela. Uti öfver dessa besvär infordradt utlåtande hade Consist:m, med ö!verlemnande af ett utaf Johanna Larsdottor afgifvet yttrande, hvarmedelst hon förklarat Håkan Olsson fri från det med henne påbörjade äktenskap och berättigad att: med annor person träda i gifte, för egen del å Håkan Olssons anhållan tillstyrkt nådigt bifall. Genom utslag af d. 7 nästl, Dec. har Kongl. Maj:t i nåder förklarat, att, som omförmälde personer frivilligt öfverenskommit om upplösning af den dem emellan tilltänkta äktenskapsförbindelse samt det så!unda, enligt K. Förordn. d. 3 April 4840, ålegat Consist:m att skiljebref för dem utfärda, Kongl. Maj:t pröfvade skäligt att, med upphäfvande af Consistorii beslut, anbefalla Consist:im att det begärda skiljebrefvet meddela