Var det riddaren, som så tyst och obemärk kunnat smyga sig in i rummet, eller var det et nattligt spöke, som uppstigit ur jorden? Juli visste icke hvad hon skulle tänka. Landolin tycktes märka detta. — Återvinn er fattning, Julia, men försök ickt att ge ett ljud ifrån er, då är ni förlorad! sade han halfhögt. Inom mindre än en timma är in gen -enda af detta slotts innevånare bland de lef vandes antal. Se dit ner! ser ni dessa mörk: gestalter i trädgårdshörnet? det är algierare, Hay reddin Barbarossas soldater. Hela slottet är om ringadt. Ett enda ljud i denna pipa, och de börj: stormningen. — Ryktet om er skönhet, fortfo! Landolina efter en kort paus, har längesedan träng sig till LevantenHayreddin beslöt låta taga eder fången, för att med er smycka sultans ha rem. Han lät genom mig göra den eländige Ve spasiano anbud att utlemna er, och denne gick ir derpå samt mottog priset. Sedan ångrade har sitt löfte och tänkte bedraga Hayreddin, men be dragaren skördade lönen för sitt dubbla förräderi Då nu intet kunde vinnas genom list, beslöt de yen genom våld vinna sin önskan. Lyckligtvi anförtrodde han åt mig sin plan att öfverfall slottet och bortröfva er. Jag öfvertalade honon att ge mig öfverbefälet. Nu äro vi bär; slotte är omringadt; någon undflykt är omöjlig! — Rysligt, förskräckligt! buru, ni skulle vilja stammade Julia knappt hörbart. — Bortröfva er? Ja, men icke för Hayred din, svarade Landolina, passioneradt. Hvad, den na englalika gestalt, denna himmelska skönhet Julia Gonzaga, skulle öfverlemnas åt en turkisl vällusting? Aldrig! — Det kan icke hafva und