Aftonbladet – 18 januari 1844, sida 1

FÖRRÄDERIET ). BERÄTTELSE AFWACHSMAN. Det slag som träffade den gamle grefven hade varit allt för hårdt. Öfver åtta dagar förblef han innesluten i sin kammare och ville icke se någon, utom en gammal tjenare. Då han ändtligen kommit sig något före, sade han Julia att han ämnade afresa till Neapel för att der nedlägga sina embeten. Fondi skulle ban aldrig återse, tillade han; men han bad tHikväl Julia dröja der, emedan han icke kunde anförtro grefskapet, som en gång skulle tillfalla henne, i bättre händer än hennes. Det lif de begge fruntimmerna nu förde var mycket ensligt. Den nyss skildrade tilldragelsen hade häftigt verkat på Julia, och bon önskade att uti denna landtliga ensligbet, som genom vanan blifvit henne kär, vinna tid för. att åter hemta sig. Ehuru bon aldrig älskat Vespasiano, beklagade hon likväl uppriktigt hans olyckliga slut, hvilket hon väl insåg var förberedt af hans förledare, Landolina. Denne var imedlertid helt och hållet försvunnen och korsarerne syntes mera sällan till vid kusten; kardinalens trupper hade skingrat sig, Grefvinnan sökte förströelse i sitt ensliga lif på skogsslottet i bemödanden att förbättra sina underhafvandes villkor. Nästan dagligen besökte hon i sällskap med Beatrice de fattiges hyddor, der hon mottogs såsom en tröstoeh hjelpbringande gudomlighet och vördades som ett helgon. Man såg ofta de begge damerna på de ensligaste gångstigar, der de i välgörande af ) Se A. B. M 5, 4, 5, 7, 8, 9, 40,41 och 19,