Aftonbladet – 17 januari 1844, sida 2

ucldaut. I adlscecnuc på Uutlla allt tar Jog lasta RUDgressens uppmärksamhet på statssekreterarens för utrikes ärender rapport, af hvilken visar sig, såväl att vår bomull ej är belagd med några tullafgifter inom Tyska tullföreningens gebiet, som att tullafgiften på ris blifvit betydligt nedsatt, hvilket föranledt en ansenoligt ökad afsättning af denna artikel, samt slutligen att nämnde tullförening helt pyligen visat sig ganskå benägen att, emot vissa villkor, nedsätta de nuvarande tullafgifterne på vår tobak. Då detta är det första tecken till koncession i denna vigtiga fråga, som någon Europeisk makt någonsin visat, så kan jag icke annat än anse en lycklig utsigt härigenom vara för handen, att rödja ur vägen det enda hinder, som hittills stått i vägen för den mest liberala handelsgemenskap emeilan oss och Tyska tullföreningens stater. I sådant afseende har vår minister i Berlin, som hittills med stor uppmärksamhet och omsorg följt detta ämne, fått befallning att börja underhandling om en handelstraktat, som komme att öppna hya fördelar åt åkerbruksioteresset i Förenta Staterna, och ettvidsträckt fält för handelns operationer, utan att träda något redan befintligt interesse för nära. I fall denna underbandling krönes: med framgång, skola resultaterna af densamma Mifva i kongressen förelagda. Jag öfverlemnar härmedelst åt kongressen åtskilliga depecher från vår minister i Mexiko, äfvensom en korrespondens, hvilken nyligen ägt rum emelan det bärvarande sändebudet från nämnde republik och statssekreteraren för utrikes ärenderne. Man kan icke anse annorlunda än såsom någonting högst ovanligt, att! Mexikanska regeringen, under förutsättning, hvilken den behagat hemta från uppgifter i tidningarne, att en offentlig diskussion sannolikt skulle förekomma i kongressen rörande Texas upptagande i unionen emellan Förenta Staterna, skulle till den grad hafva anticiperat utgången af en dylik diskussion, att nämnde regering tillkännagifvit att, i fall ett sådant beslut fattades, ämnade den förklara Förenta Staterna krig. Om denna hotelse har för afsigt, att förekomma alll öfverlåggning rörande detta ämne i kongressen, och hindra densamma att deröfver i lugn fatta ett afgörande beslut, så har jag ingen anledning betvifla, att den åsyftade verkan ju helt och hållet förfelas. Representanterne för ett tappert och patriotiskt folk skola icke låta några farhågor för följderna inverka på sina öfverläggningar. Ej heller skall den exekutiva makten låta af någon sådan orsak afhålla sig ifrån att uppfylla sina pligter emot landet, i hela deras vidd. Det krig, som så länge ägt rum emellan Mexiko och Texås, har allt sedan slaget vid San Jacinto till större delen bestått i ströftåg, hvilka visserligen åbragt individer mycket lidande och hållit gränsfolket å ömse sidor i en beständig oro, men icke medfört några afgörande resultater. Hvarken till lands eller vatten har Mexiko åstadkommit någon fruktansvärd rustning till Texas underkufvande. Åtta år hafva nu förflutit, sedan Texas förklarade sig oberoende af Mexiko, och under denna tiderymd har förstnämnde land af flere bland de förnämste hyfsade nationer blifvit erkändt såsom en sjelfständig stat. Det oaktadt fortfar Mexiko i sina planer, att åter lägga Texas under sitt välde, och vägrar att erkänna dess oberoende. Infallen öfver gränsen från Mexikanernes sida hafva vid ett tillfälle åtföljts af domstolarnes förstörande, på det sättet att Mexikanerne gripit domrarne, jurymännen och domstolens tjenstemän, och släpat dem, jemte andra fredliga och obeväpnade medborgare, i en grym och förtryckande fångenskap, derigenom beredande åt brotten strafflöshet, och fria tyglar åt immoraliteten. Ett gränskrig är alltid fördömligt, och öfver ett sådant krig, som det, hvilket nu i många år ägt rum emellan de båda staterna, har menskligheten stor orsak att sörja. Men det är icke blott individernes lidande, som gör en sådan sakernas ställning så beklaglig; verkningarne deraf sträcka sig vida längre. Skaparen har gifvit jorden till boningsplats åt menniskan, och hvad den frambringar till hennes uppehälle. Allt, således, som gör denna jord eller någon del deraf till en skådeplats för förstörelse, förstör äfven menniskans arfyedel, och kan anses såsom en allmän olycka. Krig kunna understundom vara nödvän: diga; men alla folk hafva ett gemensamt intresse i, att bringa dem till snart slut. Förenta Staterna hafva ett omedelbart intresse uti, att se ett slut på fientligheterne emellan Mexiko och Texas. De äro båda våra grannar, och vi önska ickel blott, att till dem stå i förhållanden af vänskap och god grannsämja, utan äfven i vidsträckta handelsrelationer. Våra egna fördelar äro djupt inflätade med denna angelägenhet; ty ehuru neutral vår politik än må vara i förhållande till de båda stridande, så kunna vi dock icke hoppas, att undgå verkningarne af deras nisstänksamhet och afundsjuka. Icke heller kunna vi vara likgiltiga för det factum, att ett krig, sådant som det emellan dessa båda nationer, kommer att försvaga begge, och slutligen att ådraga dem, i synnerhet den svagare, inblandning i deras tvist af starkare och mäktigare nationer, hvilka, för egna sjelf viska afsigters befordrande, förr eller sednare kunde försöka att föreskrifva vilkor, lika förnedrande för den nation, som dermed åtnöjdes, som stridande mot Förenta Staternas intresse. Man kan icke förvänta, att vi skulle i stillhet låta oss en dylik inblandning behaga, då den tillfogade oss skada. I betraktande deraf, att Texas endast genom en konventionell, icke genom någon naturlig, gräns skiljes från Förenta Staterne; alt dess gebit i mångas tanka utgjorde en del af Förenta Staternas territorium; att dess befolkning och närings!if äro homogena med de närgränsande delarnes af Förenta Staterna; att större delen af inbyggarne i Texas varit medborgare i Förenta Staterna, tala samma språk, som vi, och hafva samma politiska inrättningar som vi — i betraktande af allt detta, är denna regering förpligtad, såväl af intresse som af sympathi, att tillse, att Texas lemnas fritt och oberoende att handla, i synnerhet i afseende på sina inre angelägenheter, utan att någon yttre makt imponerar på dess beslut, elfer bestämmer det efter andra länders politik och afsigter. I följd af allt detta, har federalregeringena icke tvekat, att för Mexikanska styrelsen uttrycka huru högt hon ogillade krigets fortsättande, och huru lifligt hon önskar se dess slut. Det är min öfvertygelse, att det höfves Förenta Staterna, såsom den äldsta af de Amerikanska republikerna, att till Mexiko begagna ls ett språk, som icke kan misstydas. Detta krig borde redan hafva upphört. För hvarje krig mästetfinnas en gräns; och om moderstaten efter 8 års strider icke lyckats åter tvinga en del af sina revolterade ooAcaK6Rat hvilka icke hlott för sn danaatana fll san da. RR RAA