örvandt. Jag är nu sjelf sinnad att vinna detta pris; öppna korgen, och din önskan skall upplytlas.n — Förvånsnde! sade grefven och skrattade dystert sedan han läst brefvet. Dessa otrogna hundar förråda sina bästa vänner, blott de kunna vinna något derpå. Min herre, tillade ban derpå, tag och öppna korgen med er dolk! — Nej, nej, ädle grefve för Guds skull inte det! utropade plötsligt Beatrice, gripen af en ryslig aning. — Hvad menar ni, min fröken, hvarför inte? frågade grefven under det hans mörka, af gråa, yfviga ögonbryn beskugzsede ögon med förvåning fistades på Beatrice. — Gör det icke, jag besvär er! ni kunde göra en ryslig upptäckt! svarade Beatrice med häftighet. — Öppna, riddare, jag befaller det! fortsatte guvernören med bestämd ton. — . Officeren skar af banden hvarmed korgen var igenbunden och uttog ett tygstycke som låg öfverst. Grefven såg ned i korgen, men ryckte sig hastigt tillbaka, likasom han sett en orm. Plötsligt började han darra, och innan någon hann att komma honom till bjelp, föll ban sanslös till marken. Julia ville just se i korgen men Beatrice skyndade fram, kastade duken öfver korgen och ryckte undan den. — Bort! utropade hon med een af förskräckelsen upprörd ton, bort, du kan inte fördrasa denna anblick! Hon sökte derpå, med våld förmå erefvinnan återvända till sin kammare, men Jalia sträfvade emot och under detta blef korzen i en .astig vändning omkullslagen; ett bodist hufvud ullade derutur, utåt golfvet — det var Vespåsimos välkända antelsårag och Jlockiza hår — — Julia ryste, vacklade och nedföll afdånad. — (0) min aning! min rysliga aning! bjelp, herr iddare, hjelp! utropade Beatrice, i det hon ehuu sjelf nära att folla i vanmakt, sökte bistå sin vän. g (Forts. följer. ) 4