Aftonbladet – 15 januari 1844, sida 3

— Från Strömstad skrifves d. 8 dennes: I anseende till den stränga köld, som nu existerar hos oss, är det alldeles slut för närvarande med sillfångsten; skada nog, emedan don sista sill som fångades, neml. förligen Fredag vid Styrsön V, mil här ifrån, var blandad med mycket stor sill, hvilket gaf hopp om fortarande större fångst. Det nuvarande utomordentligt låga vatten ger mig anledning frukta för att sillen åtminstone för nigon tid går till sjös, och möjligen ej återkommer för detta år, med mindre än att snart vesteliga stormar inträffa. (G. H. o. S. T.) Carlstad å. 40 Januari. Til! kom pletterinz af de i vår tidning förut omnämnde Björnskallarne (2) i Norra Wermbnd förliden höst, hafva vi emottagit följaade underrättelser om de skallar, som blifvit hållne af hemmansegarne i Westra Näsberget, Brurkölsberget, Gåsberget, Gåskärnsberaet, Granberget m. fl. Finntorp, belägne i Ny och Malungs Finnmarker: Den 2 Oktober förlidet år kom en gamraal och stor Björn till vailhjonen från Brunrkö!sberget och sig på en ko, kvilken han just ämnade egaren, tilikallad af kons bölande, kom s försökte skrämma björnen att släpna si han ock gjorde, men endast för att i stället kasta sig på bosden, som fick fyra bett i ryggen. Då kom en annan bonaäe väpnad med bössa, men tordes likväl icke skjuta, af fruktan att möjligen träffa den underliggande karlen. Björnen lermnade dock snart denne och bemäktigade sig i stället ett får, som hon förde till skogs. enast utgick skallbud till följande dagen, men skallen aflopp fruktlöst, emedan björnen under natten iemnat trakten. Skallfolket, sor, börjat vandra af, en hvar till sitt, fick då bud från Westra Giskärnsberget, att björnen varit der och sagit en års gammal tjur. Vallfickan, som vaktade denne, tog en sopqvast, som hon nyss gjort, och slog björnen oförskräckt i hufvudet, för att dymedelst söka afskrämma honom från att bortföra tjuren; men björnen tog blott qvasten emellan ramarne och slog sönder den så smått som hackelse. Flickan, som i hast ej hade annat att tillgripa, tog då sin matsäck af näfver och kastade emot besten. Denne tog den kastade matsäcken och sönderslet honom, hvarvid desg innehåll, en smörask, potatis och något kött, utföll, hvilket sednare han begärligt förtärde, till och med smöret, som han under brummande fullkomligt renslickade ur asken. Flickan gjorde han Jikväl intet ondt, men 9:ne tillkomna karlar, hvilka vilie bära tjuren hem, afhöll han och gjorde min af att rusa på dem, så fort de försökte närma sig tjuren. Skallfolket hade imedlertid åter samlat sig. Klockan 40 fe m. d 4 Okt. var skallen knäppt och kl. 3 på e. m. björnen död, träffad af flere skott. Vid undersökning af det döda djuret, befanns att det på åtskilliga ställen bade 12 äldre kulor i kroppen, förutom ett hagelskott i hufvudet. Ena lårbenet var afskjutet, men åter sammmanvuxet och låg .om lott, så att benetvar 4 tum kortare än det andra. Sednarc på dagen hölls auktion på björnen, hvilken betaltes med 58 rdr TS, hvarefter 70 närvarande bönder öfverenskommo: att så fort björn visar sig skall budkafle utgå, men hvad slag af nötkreatur, som blir af hjörnen dödadt, imedlertid ligga qvar på platsen der det blifvit fälldt. Skjutes sedan björnen på skallen, så skall den som ljutit skadan först ersättas af björnens värde; men om björnen deremot undkommer och kreaturet tager skada af qvarliggandet, så skola de örriga efter uppskattning ersätta densamma. — Hästkreatur blefvo dock ej i öfverenskommelsen inbegripne. emedan de gingo vidsträcktare omkring och säftan påträffades förrän köttet redan blifvit uppätet och björnen gått sina färde.n Fem stora Elgar blefvo i höst af Finnarne i dessa hemman nedlagde. — Natten emellan d. 4 och 2 i denna månad inträffade den både ovanliga och ledsamma händelsen, att, genom ett större ras, en jordmassa af några tunland utaf hemmanet Wålbergs ägor nedstörtade i Norselfven, V.:dels mil nedanför Norsbron. FElfven uppdämdes häraf för en stund heit och hållet, men bröt sig snart väg på sidorna, så att raset nu bildar en holme i el!ven. Seglationen blifver deraf imedlertid tills vidare hämmad; en skada, som, om ti!l dess afbjelpande endast ett år behöfdes, blefve ganska känbar för de många trafikerande på elfven. — Wermländska Prov.-Bankens ställning den sista Dec., då dess räkenskaper för förlidna året afslutades, lärer hafva befunnits den mest fördelaktiga, som den något år utvisat. Förrådet i kassan af riksmynvt skall nemligen vara ovanligt stort i förhållande till Privatbankens utelöpande sedelstock. Detta förhållande, föägnesamt i sig sjelft, är det likväl mest derigenom, att det ådagalägger, det vår provins, oaktadt en längre tids missgynnande konjunktur för dess förnämsta exportartikel, ännu alltid eger stora resurser och lätt med någon sparsamhet kan utveckla en styrka, som mången ansett vara nära försvunnen. Bankens fördelaktiga ställning har äfven gjort, att dess Direktion ej för detta är behöft minska det allmänheten tillhanjahålloa kreditivbelopp, hvilket är af så hufvudsaklig vigt och värde för ortens affårsmän. — Sista underrättelserna från Götheborg låta högst avorabelt för trädvaror i a!lmänhet, så att man här sör sig de bästa förhoppningar om denna expoitartiel under året. — I norra Wermland lär hafva fallit temligen mycet snö. (W. T.) Fahlun d. 44 Jan. Genom den stränza, ända ill 55 grader uppgående kölden, som, i följd af det astiga ombytet från en 8 dagar förut varande 7 raders värme, förmodligen ej varit af det bästa inytadde på helsotillståudet, har dock det vunnits, att jöarne blifvit säkra, och trafiken såmedelst betydlien underlättad. Spanmålstillförseln har ock derföre egynt. Torgprisen äro: Råg 14 å 44: 42; Korn 10; landsäd 6: 36 å 7; Hafra 5: 36 å 6 rdr rgs per inna. — Juldagsmorgonen i allt mörker hrast isen på Ifven utanför Söpnarby under några fotgångare, som maade sig till kyrkan. Af fyra eller sex, som föllo ed i vaken, drunknade 2:ne, en man och en qvinna, II föga julfröjd för slägtingar och vänner. i (8. K. L. T.) — Fjerdeparterna, som i somras vällde 44100 In