Aftonbladet – 15 januari 1844, sida 3

Leopota Echwartlz, Johan Carl Lindegren och CC 1 Johan Palmgren, sammanstämmande, att Ullgren, han ofvannämnde dag inkommit å polisvaktkonto Jå Helgeandsholmen, dit han af Hultgren och Feo elström först affördes, vägrat att uppgifva sitt nar ejoch hvarest han hade sin bostad samt varit af star -I drycker öfverlastad, hvilket vittnena tydligen mär af Ullgrens tal och åtbörder och, enligt förstnämn vittnes utsago, dessutom deraf, att Ullgren luk! starkt bränvin: — fångknektarne Eric Svensson o IGustaf Lagzgerholm, att Ullgren, som vid sin ankon i till Castenhoffshäktet till en början nekat att uppg 2 va sitt namn och först efter af vaktmästaren Thel iflera gånger upprepade frågor kunnat förmås att ti 2 I kännagifra hvem han var, genom sin gång och s Juppförande synbarligen ådagalagt att han varit dru -Iken; isynnerhet som Ullgren morgonen derpå va I ganska redig och, enligt vittnenas uttryck, en he iannan menniska,; hvarförutan käll:rmästaren Ca Gustaf Fröslund och fanjunkaren Torger Lind, soi då Ullgren häktades, sett honom, den förre å Myn I gatan och den sednare i Salvii gränd, å ed intyg latt, ehutu de icke ansett Ullgren hafva vid berör tillfälle varit af starka drycker öfverlastad, han liky haft besynnerliga åtbörder, så att, enligt vittnet Frö lunds berättelse, Ullgren å Myntgatan väckt alm: uppmärksamhet samt blifvit efterföljd af flera pers ner; fördenskull och som kammarskrifvaren Ullgre igenom dessa vittnesmål plifvit förvunnen att den d:; -han häktades hafva varit ä allmän gata af star I drycker öfverlastad samt icke kunnat eller velat len na upplysning om sin person och bostad; alltså ans rätten, med stöd af 7 8 af Kongl. Maj:ts nådiga Fö ordning emot fylleri och dryckenskap af den 46 Ni vember 4841, polisuppsyningsmännen Hultgren oc Fagerström icke hafva saknat anledning att kamma: skrifvaren Ullgren i häkte förvara, hvadan och d någon bevisning icke förekommit emot polisupps) ningsmannen Fagerström, att hafva vid ankomste till häktet tilldelat Ullgren någon skuffning, utan fast mera ofvannämnda vittnen, fångknektarne Svensso och Lagerholm, intygat, att de icke sett Fagerströ: på något våldsamt sätt bemöta kammarskrifvaren Ui gren; — Hultgren och Fagerström varda från ofvan berörde mot dem riktade angifve!ser frikända; hva emot, sedan den vid rätten anställde allmänna åkla garen, herr fältsekreteraren Thavenius, yrkat ansva å Ullgron för fylleri, kommarskrifvaren Ullgren dö mes, jemlikt 4 af nyss åberopade nådiga Förord ning, att för det han ä gata varit af starka drycke öfverlastad, böta Tre Riksdaler sexton skillingar Bar ko, eller i brist deraf undergå fyra dagars fängels vid vatten och bröd. Beträtande kammarskrifsaron Ullgrens yrkande a återbekomma dels af vaktmästaren Axcl Ludvig The lin en messingskikare, en pennknif samt en Riksdalc fyratio skillingar Rgs i penningar, dels af polisupj syningsmannen Hultgren sexton skillingar Bankc hvilka persedlar och penningar skola blifvit vid vis tation i häkte honom fråntagna och icke sedermer återställda, så enär vaktmästaren Thelin, emot si nekande, icke kunnat öfvertygas att hafva vid Ul grens häktande fråntagit Uilgren berörde persedia och penningar och emot Thelin icke heler förekom mit, att han vid Ullgrens sättande i häkte olaglige förfarit, anser rätten något ansvar icke kunna i före nämnde hänseenden Thelin ådömas; men som Hult gren erkänt, att han vid visitation fråntagit Ullgrei sexton skillingar Banko samt Hultgren emot Ullgren bestridande icke kunnat visa, att dessa penninga blifvit till Ullgren återställda; alltså ålägges Hultzre: att nämnde summa till kammarskrifvaren Ullgren ge nast utgifva. Hvad slutligen angår den af polisuppsyningsmär nen Hultgren och Fagerström mot kammarskrifvare Ullgrens under rättegången begagnade rättegångsb träde, kopisten Theodor Sandström, gjorda angifvels för det denne skall vid utgången frän rättens ses sionsrum den 3 sistlidne Oktober uti förmaket yttra åt Hulltgren och Fagerström, att han skulle lära den veta but, så hafva väl trenne i saken afhörda vittnen nemligen polisuppsyningsmananen Magnus Bergluni samt spanmålsbärarne Lars Gustaf Lindström oci Isak Aron Wallin, intygat, att de, som varit vi ifrågavarande tillfälle närvarande i rättens förmak icke hört kopisten Sandström fålla ofvannämnde ut tryck; hvaremot ett vittne, kammartjenaren Pettei Jonsson, på sin ed tagit, ätt kopisten Sandström vic oivanberörde tillfälle till polisuppsyningsmännen Hult gren och Fagerström, bland annat, yttrat: sådan: svinhuodar hår jag lärt veta hut en gång förut; och ehuru sistnämnda vittnes berättelse ingalunda genon förstnämnde trenne vittnens utsago kan anses mindr bindande och således half bevisning mot kopister Sandström förekommit, likväl och som rätten i sal af beskaffenhet sådan som denna icke anser edgång lämplig, pröfvar rätten kopisten Sandström emot siti nekande icke kunna, i brist af full bevisning, till nå. got ansvar fällas, äfvensom rätten, vid sådant förhållande icke finner något ansvar kunna Hultgren och Fagerström, på sätt kopisten Sandström yrkat, fö berörde angifvelse ädömas; men enär kopisten Sandström, utan anmäldt laga förfall, den 42 sistlidne De. cember, icke hos rätten sig infunnit, ehuru, enligt hyad stadstjenarne Björk och Frykman intygat, behörigen kallad vid vite af Tre Riksdaler sexton skillingar Banko, ålägges kopisten Sandström, att berörde försutne vite utgifva. . Vid denna utgång af saken varder kammarskrifvaren Ullgrens påstående om ersättning för rättegängskostnaden ogilladt; dock kommer detta utslag i hvad det rörer de ar kammarskrifvaren Ullgren mot polisuppsyningsmännen Huitgren och Fagerström gjorda angifvelser, att, jemlikt 25 Kap. 5 RättegångsBalken, Kongl. Maj:ts och Rikets Höglofl. Svea Hofrätts pröfning och skärskådande underställas. Afträdde. År och dag, som förr skrifvet står. På kämnersrättens vägnar: . 22 J. Helsingius. — Vid polisförhör i dag angående det i tidvingen omtalade rånet bar det visat sig att man raft anledning fatta någon mistanka mot tre personer, hvilka infunnit sig för att hjelpa till vid lan 2. Imo Mi namda till lasarattat Aanh dor fört — -—— — — an