intill dess han sjelf såsom minister bör föreslå den. Hr Guizot skall deremot anse segren betydelsefull, och vill försöka att göra dotationen till en kabimettsfråga. — Till vicepresidenter hade blifvit valde Her Bizou och Debelleyme. Sedan valen blifvit slutade, höll Hr Lafite, hvilken öppat kammarens sammankomst och ledt valen, såsom ålderspresident, ett tal, hvari han med mörka färger skildrat landets tillstånd, regeringens strid med valkorpserna 0. s. v., samt yttrade att dessa strider inneburo fröet till en framtida hotande strid emellan de principer, som kammaren sedan fjorton år sökt att förfäkta; hån trodde icke att det i låndet underhållna, konstlade lugn, motsvarade Frankrikes värdighet och säkerhet, och befarade, att oro och anarki alltmer rotfär stade sig i landets innersta. Talaren lemnade stolen, under åberopande af sin ålderdom, såsom privilegium att få uttala sanningen. Hr Sauzet besvarade icke detta tal, som sedan väckt en ofantlig förbittring hos de devuerade och ministerielia, utan föres!og blott en tacksägelse till den provisoriske presidenten, hvilket bifölls, hvarefter han underrättade kammaren, att konungen den 4 Januari ville emottaga den stora deputationen. Pärskammarens hade redan valt sin adresskommitt, men ej deputerade-kammaren. Man påstod likväl att adressen redan var färdig, och att deri kommer att äfven omnämnas de i London gjorda lezitimistiska besöken. Förföljelserna emot de, som giort dessa besök hos hertigen af Bordeaux, fortfara. Man ser dagligen i ministeren afsättningar af legitimister ur tjenstbefattningar; polisen i förstaden St. Germam bar blifvit ombytt och förstärkt, och det säges att till sakförare mot de deputerade, som besökt bertigen, redan blifvit utsedda Hrr Sacqueminot och Liadieres. Deputerade-kammarens konservativa fraktion skall likväl enskildt hafva förklarat sig emot alla dylika förföljelser. De legitimistiska tidningarne ifra emot de ständiga slag, som drabba dem, och innehålla skarpa framställningar om Frankrikes närvarande förhållanden. Det påstås, att hertigen af Bordeaux skall hafva fått inbjudningar af ryska k-jsaren och konungarne af Hannover, Holland och Sardinien. Ett rykte hade uppkommit i Paris, att konungen af Bayern skulle i sträng inkognito varit närvarande vid kamrarnes öppnande, och genast åter afrest. Polisen hade icke vetat förr än efteråt, att han i 24 timmar vistats i staden. Brasilianska ministern i Paris, Hr Ribero, som varit afrest till London för att underhandla om en handelstraktat, hade återkommit och afbrutit alla underhandlingar derom. Det troddes att franska ministeren ämnar begagna detta tillfälle att åter söka öppna negociationen om fördelaktigare handelsförhållanden med Br: silien. Inom flottans administration säges en hel hop reformer vara under beredning, och skall prinsen af Joinville dermed visa sig mycket verksam. STORBRITANNIEN. Morning Post berättar, att en son eller slägtinge till Ryske utrikes ministern, grefve Nesselrode, nyss ankommit till London, och blifvit presenterad för drottningen på Windsor-slott. Af de tillförlitligaste källor försäkrar six Morning Post känna, att denne utskickade medför kejsar N:colai bifall till allt, hvad som af kabinetten i London och Paris blifvit öfverenskommet med der Bijerske diplomaten furst Wallerstein, i afseende på de Grekiska angelägenheternes ordnande. Ja, kejsaren skall till och med bafva gått så långt, säger den nämnde tidningen, att han uttryckt sin önskan att Grekerne måtte erhålla en på de liberalaste (?) grundsatser byggd konstitution. Hertigen al Bordesux fortsatte sina exkursioner i England. Han hade besökt Plymouth och der besett varfrven och flottans etablissementer. hvarefter han besökt lord Clifford, och sedan begilvit. sig till Devonport. Huru länge han ämnade dröja qvar, innan han begaf sig till kontinenten. var ännu ej kändt. På hofvet hade han ej blilvit presenterad, cch ingen anledning var helle att lörmoda, att en sådan presentation komme att äga rum. Drottningen fortior att vistas på Windsor, och tycktes med afsigt undvika att befinn: sig i London, så linge prinsen upphöll sig der. DANMARKE. Mot tryckfrihetsväktaren i Köpenhamn, det bekanta Justierådet Reiersen, har man nyligen i tidringarne framdragit åtskilligt, som mycket liknar hvad man här i Sverige har sig bekant från den menlösa tiden, då vår tryckfrihet ännu icke kommit till medvetande af sina lagliga rättigheter. Sålunda anföres ur en hofoch stadsrättens dom huruledes tit. Reiersen sökt ställa en redaktör under aktion för hvad denne i korrektur tillsändt RB. att censureras. I sin förklaring här