FÖRRÄDERIET X, BERÄTTELSE AF WACHSMAN. På aftonen, samma dag gästerna afrest, gick Julia, häftigt upprörd, fram och åter i sin kammare. Ändtligen syntes hon hafva fattat ett beslut; hon tog en kula, kastade den i en metallskål, och vid ljudet häraf inträdde en tjenare i rummet. — Har signora Beatrice ännu gått till hvila? frågade grefvinnan hastigt den inträdande. — Jag börde hennes kammarfru just ryss låsa till hennes rum, svarade denna. — Vet du om riddar Landolina ännu är uppe? frågade hon vidare. — Han har under en qvarts timma stått ofvanpå plattformen på tornet. Man har märkt et! mohriskt skepp, som för en lanterna på toppen till signal; nuddar Hettore tyckes gifva akt på detta. Låt helsa riddaren ifrån mig och bed honom besöka mig på några ögonbliek, sade grefvinnan, efter något besinnande. . i Tjenaren gick; grefvinnan började på nytt gå fram och tillbaka. Efter en stund inträdde Landolina. . . — Förlåt, riddare, att jag ännu en gång låte kalla er, sade Julia och visade på en stol, under det hon sjelf satte sig på en annan. Då Vespa sian9 för en timma sedan lemnade rummet i er! sällskap, syntes han mycket illamående; säg, huru befinner han sig? — Illa, ganska illa, svarade Landolina med er