Aftonbladet – 11 januari 1844, sida 1

män med de finaste seder och det bästa rykte! Skulle hon hädanefter i Vespasiano se ett föremål! för sitt medlidande eller afsky? Först nu, då hon för framtiden icke hade något bättre att vänta, kände hon sig rätt olycklig. Landolina observerade imedlertid den skakning, hvari hans meddelande försatt grefvinnan; han fördömde nu högt sin öfverilning och försäkrade flere gånger, att harm endast hade en undskyllan för sitt emot vännen begångna löftesbrott, nämligen den lfliga önskan att från undergång rädda ett fruntimmer, för hvilket han, i anseende tiil Vespasianos ögonskenliga närmande, måste frukta det värsta. Hans bekymmer hade således förnämligast blifvit framkallade genom hans tillgifvenhet för Julia; han trodde sig äfven böra till kännagivfa den tanka han hyste, att om grefvinnan blott en enda gång såge sin gemål i det beskrifna tillståndet, skulle hon icke kunna afhålla sig att genom sitt uppförande gifva honom aning derom och detta vore redan tillräckligt att blottställa hennes lif. Julia ryste vid den tankan, att hon vore tvungen att vaka öfver hvarje min och åtbörd, som kunde väcka Vespasianos misstänksamhet, men lofvade likväl riddaren detta, äfvensom att iakttaga tystnad emot Beatrice. Först efter midnatten återvände hon till sitt läger, der hon sömnlös afbidade morgonen. Knapt hade derna inbrutit och grefvinnan gjort sin toilett, förr än grefve Vespasiano lät bedja henne om ett samta!. Grefvinnan erbjöd honom att besöka sig i sina rum, och svart visade sig hennes gemål. Han syntes mycket upprörd; hans blick var dysler, ögonbrynen voro sammandrag