Aftonbladet – 10 januari 1844, sida 2

Att han icke afstraffades annorlunda än tillåt r nyss ådagalagdt. Således är den åberopade 30 icke emot mig tilämplig. — 33 6 lyder: Missbrukar officer elier underofficer, ,på hvad sätt det helst vara må, til annors förfång, för egen vinning, enskild hämd eler andra alfsigter, ;den makt och myndighet, som dess Embete eller ;tjenstebefattning tillstadd är, och finnes straff derå ej serskildt stadgadt, miste tjensten och få den aldrig åter —. Sker sådant af öfverilning och ove,tenhet eller misstag, degraderas på viss tid, som ,brottet är till, och upprätte i bägge fallen skadan. Missbrukat win makt och myndighet, har jag visserligen icke, så, som jag det vet, förstår och begriper, jag har blott brukat den såsom jag, efter att med lugn hafva öfverlagt, ansåg och ärnu anser att den, med afseende på omständigheterna, borde brukas. — Godkännas icke af E. M. mina skäl att genast, extrajudicialiter, hejda det onda, — de skäl, som jag vid tredje punkten anfört — då måste jag hafva misstagit mig! Att den extrajudiciella bestraffningen icke var någon till förfårg. är säkert och lärer af ingen kunna bestridas — då Jonsson (och utom honom äfven flere andra), just genom mitt bandlingssätt, räddades undan det ännu svårare straff, hvartill domstol skulle rällt. Att jag ej för egen vinning gjorde hvad jag gjorde, torde icke behöfva bevisas, då utgången bes visat att jag beslöt och handlade utan all ovärdig fruktan för förlust. Att jag ej lät aga af enskild hämnd, är så mycket säkrare, som jag för min del hade intet att hämna, — jag blott sökte hämma ett i tilltagande varande, för samhället farligt ondt. Hvad afsigter beträffar, så handlade jag vid ett så vigtigt tillfälle säkerligen icke utan — jag bar långt förut och sednast här ofvan anfört hvad min afsigt var — om den var god och tillräcklig att rättfärdiga min handling? — derom döme Eders Maj:t? Om jag rätt afsigt uppgifvit? — deröfvyer döme DEN, som derom döma kan —! Stor skada, icke lätt att bota, har beklagligen efter och i sammanhang med den ifrågavarande tilldragelsen ägt rum. — Fångarne öfver hela riket hafva fått se och höra, hvad för dem och samhället icke nyttigt var! — men till denna skada lärer ingen, och minst E. M., känna mig skyldig. — Måue E. M. tro: det, icke desto mindre, att jag ingen del uti skadans vållande hade, jag dock till dess upprättande, så långt i min förmåga står, bidraga vill. Om äfven E. M. finner mig straff värd, och att der nu genomgångna 33 6 med deri förekommande straffbestämmelser är emot mig tillämplig, för något mitt förhållande, såsom kommendant å den fästning mig anförtrodd var — då — hvarken får, kan, ej heller vill jag mig mera försvara —! — Såsom det rättskaffens kommendant höfves, har jag då tillsista man stridt, och slutligen — stupat för öfvermakten. Må E. M. nådigst besinna: att, om jag, vid fattande och afkunnande af besluten om extrajudiciella bestraffningarne, gått mindre öppet tillväga, haft för ögonen något annat, än hvad som kunde lända till de brottsliges och öfrige fångarnes verkliga väl och förbättring — om jag ens tänkt på. att sätta mig i säkerhet för angifvelser — så hade sådant lätt kunnat ske — men då hade ock det goda intrycket af grundade, inför alla uttalade domar, och rättvist tilldelade straff, gått förloradt för dem, på hvilka det verka skulle. Värdigas besinna: det jag, utan ringaste föregående undersökning, genast vid första angifvelsen af partiske personer, från utöfningen af det anförtrodda embetet skiljdes — att, sedan då så skedde, ålla månader förflutit, samt att jag under tiden gått miste om em del af ekonomiska fördelar. Värdigas inse: att om mig blifvit förunnad en föregående undersökning på stället af någon Eders Meöj:ts förtroende värdig, opartisk person — om fångarne af denne blifvit tillfrågade, huru je af mig behandlades, — eller om fångvårdsstyrelsen, då den tillät sig uppkalla kommendanten, icke hade för honom förtegat, att Hans Excellens Justitie Statsministern ämnade öfvervara sammanträffandet — så hade mycket, som händt sedermera, icke kommit att äga rum och delta rätteyångsmål icke funnits till. Med undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärdar, ;z Stormäktigste Allernådigste Konung! — Å Eders Kongl. Moöjestäts underdånige tropligtige tjenare, Akerstein. är. Stockholm d. 10 Dec. 1343. Ante ONES