orsaker, den önskan, att icke för ofta se er i mitt grannskap, dertill minst föranlåtit mig, och tillåt mir, då Jag beder er, att rätt ofta visa er i Karls af Anjou rum, att tydligt bevisa, huru aflägsen denna tanka är för mig. Då grefven uttalat dessa ord, afbröt han plötshgt detta ämne. Han talade om Hettore Landolina, den han kallade för sin bäste vän och med värraa rekommenderade hos sin gemål. Han berömde vännens klokhet och mod och uppböjde den beredvillighet, hvarmed han ända till sjelfuppoffring tjenade sina vänner. Slutligen anhöll ban, alt grefvinnan för ingen ville nämna föremålet för detta samtal och att mot Beatrice antaga skenet, som om de föreslagna arrangemangerne voro ett verk af hennes eget beslut, hvartill han samtyckt endast för att göra henne till nöjes. Beatrices inträdande afbröt samtalet. Det Hf Julia förde de första dagarna af sitt äktenskap, var visserligen icke sådant, som en ung fru af hennes företräden och rang var berättigad alt vänta sig; men imed!ertid var det dock vida mindre glädjelöst än hon tänkte sig det. Var hennes förhållande till Vespasiano icke just den älssade makans, så kunde hon likväl icke klaga öfver, att ju han behandlade henne med all utmärkelse, som konvenansen fordrade, och ett ord af benne var nog att förmå bonom uppfylla hvarje önskan, blott den icke hade afseende på detta konventionella förhållande. För den unga grefvinnan, hvilken hittills endast giort bekantskap med det skogstoma Lombardiet och Campagnans dystra fält, voro Abruzzernes bergstrakter, den tiden beväxta med täta skogar, någonting nytt. Vespasiano hade, sin gemål till ära, föranstaltat