slog en utfart på hafvet, yttrade hans semål den största fruktan i anledning af en sjöröfvarevaleott, som dagen förut visat sig nära kusten. Vespasiano log imedlertid åt hennes fruktan och sade skämtande, att om något skepp visade sig inom skottbåll, behöfde man endast hissa gre!vens af Fondi flagga, för att få algiererne att: med fulla segel ila derifrån. Då Julia visade sig tviflande och förvånad, tillade Landolina att detta var ganska naturligt, då barbareskerna för icke länge sedan under denna flagg emottagit af honom en skarp lexa och grefvens jaktskepp icke blow var väl beväradt utan äfven förseddt med en tapper besättning. Julia fick äfven följande dagarna besanna grefvens ord, ty ehuru ett fremmande skepp, hvilket man då betecknade såsom en sjöröfvare, kryssade i farvattnet, gjorde det dock ieke minsta min af att nalkas då grefve Vespasianos jakt, med flagga 1 topp, utseglade ur bamnen och kryssade fram och åter långs kusten. Älven på de dagar, då inga festiviteter egde rum, var lifvet på slottet icke utan sin trefnad. Icke blott vid taffeln, der Vespasiano aldrig underlät att infinna sig, utan älven de öfriga tiderna på dagen samlade sig slottets invånare i Karls af Anjou våning, och Julia trodde sig märka att, efter den första veckan, under hvilken Vespasiano visserligen låt framskymta en viss formalitet eller brist på ledighet, grefven alltid infann sig på denna så till sägandes neutrala terräng så fort han fick veta att grefvinnan var der. Hans konversation var då glad och otvungen. Han tajade om Roms och Neapels nöjen, dem ban på alit sätt berömde och dervid han städse inblandade en viss bitterhet emot fadren, som ailtid för