Debatten i Spanska Deputerade Eammaren angående Drottringers förklaring. (Forts. från Måndagsbl.) Den 43 Dee, Hr Olozaca var ej närvarande, och detta hade föranledt en mängd gissningar. Orsaken synes nu vara förklarad på sätt i gårdagens blad på ett annat ställe finnes apfördt. Hr Isturitz yttrade, att ban för, sin del gifvit Hr Olozaza sin röst till presidentskapet i Kammaren, men att han icke understödt hans kandidatur tili konseljpresidentskapet såsom representant af koalitionen, ty i detta afseende var talaren icke at samma öfvertygelse med sina politiska vänner: han trodde, att koalitioner icke duga till annat än att förstöra, men aldrig att befista en regering. Han ogillade den upplösnings-plan, som Or Olozaga ville utöra, ty ban trodde den ej beböflig. Hon ville icke tata om mannen, i afseende på denrves förhållande till drottningen, emedan han föreställde sig, att han skulle blifva satt under tilltal derför: men ban beklagade, att denna sak blifvit dragen irför Kammaren och att statsmän blottat hemligbeter, som aldrig bordt komma öfver deras läppar. Man sade, att om han nödgades välja emellan drottningen och hennes minister, trodde ban på H. M:t, och att han, emellan tbronen och en man, beswutade sig för thronen, samt ständigt skulle rösta i enlighet med dessa principer. Hr Acon berättade hvad han varit vittne till om aitonen den 29. Hans berättelse ianehöll föga nytt, utan i den omständigheten, att då Hr Pidal och Kammarens vice presidenter voro närvarande den 29 Nov., hade drottningen frågat Pidal, etter att balva berättat händelsen ungefär i likhet med förklaringen: hvad tänker ni derom?, och att denne då yttrat, att I. M. borde inkalla i sitt råd andra personer än Hr Oicz sa, sum ej mer var värdig hennes förtroende; men att då man föreslog drottningen att uppdraga åt Hr Lopez bildandet af elt nytt kabinett, hade hon vägrat det och låtit kalla ministrarae Frias och Serrano, utan att, under afbidan af deras ankomst, någonting grusdlagsvidrigt tildravit sig. Hr Sartorians ville blott besvara några hänsyltningar, com man gjort, och isynnerhet Hr Cortina. Det var hans principer, som försatt honom på cenirens bänkar; ty om koalitionen upplöste sig, skulle han ställa sig emellan reaktionens och revolutionens anhängare. Han gaf några förklaringar öfver sina tänkesätt ancående principen om folkets suveränitet, till svar på Hr Cortinas yttrande derom, 0. s. v. Hr Corlina sökte att rätta några faktiska uppgifter: han ogillade såsom oörsigtigt det sätt, hvarpå konseljpresidenten dsgen förut förhållt sig i Kammaren, och sade, att man aldrig bör göra bruk af enskilda förtroliga yttr:nden. Hr Roca de Tagores försvarade koslitionsideen. Han tillhörde detta nya parti, som bildat sig i Kammaren, emedan han såg i det, icke hvad man här förstod dermed, utan, såsom befolkningarne uppfattade den, såsom en nödvändig följd af det örflutna, såsom en sanning i det närvarande och åsom ett mede! för landets framtida styrelse; ty entrens valspråk var att förbättra, under det nan vördade det som blifvit gjordt samt gick i petsen af mationen för förbättringarne. Koalitioren ansåg han nödvändig emot all reaktionsprinip, liksom emot all revolution; ty landet var ittröttadt vid såväl det ena som det andra och ille fred, lugn och en god styrel.e. Talaren unersökte tillståndet i Spanien då koalitionen bilade sig; han erinrade derom, att vid denna tidunkt amnestien blef beslutad, som han icke anåg kunna betraktas såsom en handling af ädelnod, isynnerhet om man betraktar den fara, som