en stor jagt. Kvappt märkte han, att Julia far ett lifligt nöje i detta tidsfördrif, förrän han sje ehuru föga intresserad deraf, lät jagt följa på jag och grefvinnan trodde sig märka, att grefvens ö med välbehag hvilade på henne, då hon på de munire passgångaren galopperade opp för bergsvi garne eller djerft dref sin liflige springare öfver d hinder, som kom mo i hennes väg. Likaledes tillstac de henne grefven, att i den mest obehindrade gra tillfredsställa sitt välgörenhetsbegör; ehuru ha med all sin slösaktighet förut icke funnit de mödan värdt att genom välgerningar söka vinn sina arma underhafvandes hjertan, så ställde ha nu genast så snart han fann, att det gjorde Jul en glädje, att genom allmosor understödja olyct lige, till hennes disposition en månatlig somm så stor, att den på allt sätt kunde uppfylla gre vinnans begär att göra godt. Ett annat slag angenäma förströelser fann Julia i utfarter på ha vet. Hon hade förr aldrig tänkt på detta nöj emedan det vid denna tid var förknippadt me stora faror. Små barbareskskepp kryssade stär digt på den italienska kusten, och från denna ps riod förskrifva sig nästan alla dessa i ruiner 1. sande borgar och torn, som man sor med kort: re eller längre afstånd resa sig mellan Ostia oc Ferracina, och hvilka varit uppförde till skyd emot sjöröfvare. Algierernes och Tunesernes djer het var så stor att, i trots af de romerska oc neapolitanska trupper som öfverallt voro förlagd på kusterna, små barbaresk detschementer unde stormiga och mörka nätter landsteso i aflägsn ougter och öfverföllo enstaka slott och smärr städer, med fullkomligaste beräkning och känne lom af landet, Då derföre grefven en dag före