FÖRRÄDERIET ). BERÄTTELSE AF WACHSMAN. Så skonsamt grefve Vespasiano också vidrört hufvudsakliga ämnet för sitt samtal, och med huru mycken artighet han än föredragit detta, så måste likväl Julia känna sig djupt sårad deraf. Hon såg i det hela endast en djupt rotad ovilja hos gre!ven mot den maka, man påtrugat honom. och ett sträfvande att i tid, så mycket möjlgt vore, lossa den boja, som syntes honom tryckande, för att antinzen framdeles afkasta den, eller åtminstone göra den mindre kännbar. — Det behöfdes blott en antydning, att ni icke önskar se mig här, för att aflägsna mig för alltid från denna plats, svarade ändtligen Julia med er stolt blick på grefven. Om vi, såsom ni uttryckt er, blifvit sammankastade af ödet, äro vi derföre icke pligtige att vara hvarandra till last. — Jag beklagar, att m missförstår mig och tror mig med afsigt hafva sårat er, sade Vespasiano dystert. Var öfvertygad om, att sådant aldrig fallit mig i tankarna, ehuru jag gerna vill medge, att det lätt kunnat ske af obetänksamhet, då jag framställt för er ett förslag till inskränkNinsar, bvarpå jag aldra mest förlorar, och dessa 1 alla fall hvila på ett narraktigt infall. Om jag 1 det stället sagt, att denna bön vore en nödvändighet, ati jag håller denna bön al serdeles vigt för oss begge, så skulle jag, om jag också bade alls intet skäl dertill, hafva sårat er på ett annat vis. Men var imedlertid försäkrad, att jag endast med vedervilja uttalat denna begäran, alt, af alla ) Se A. B. J2 3, 4 och 3.